Matilda Wärenfalk älskar att lära sig nya saker: ”Jag vill vara trovärdig”

2013 engagerade sig Matilda Wärenfalk i det lokala politiska arbetet och några år senare fick hon uppdraget som deltidsanställt oppositionsråd.

Det började med att hon utbildade sig och arbetade som lärare och därmed blev engagerad i facket redan under utbildningen.

– Jag har alltid haft ett stort samhällsintresse och när jag själv gick i skolan tyckte jag att det fanns saker som jag ville vara med och ändra på. Det var därför jag utbildade mig till lärare.

Under sin tioåriga lärartid var Matilda Wärenfalk aktiv i den opolitiska fackförbundet Lärarförbundet. Men sedan bytte hon bana.

– Det var när Socialdemokraterna i distriktet sökte en ombudsman 2012 som jag kände att jag ville pröva något nytt. Jag har alltid känt mig hemma hos Socialdemokraterna och nu skulle jag få vara med och bilda opinion.

Matildas uppgift blev att stötta fritidspolitiker runt om i distriktet vilket ledde till att hon kände att hon själv måste delta i det politiska fotarbetet. ”För att jag skulle kunna vara trovärdig och förstå vad ett sådant förtroendeuppdrag innebär.”

– Jag älskar att lära mig nya saker och åren som ombudsman var lärorika. När jag sedan gav mig in i kommunpolititiken kom jag genast in i kommunstyrelsen och barn- och ungdomsutskottet. Det var ju frågor som jag kände mig hemma med.

2016 blev Matilda oppositionsråd i Mörbylånga kommun och när Socialdemokraterna vann valet 2018 tillsammans med Centerpartiet tog hon klivet till att bli kommunalråd.

– Öland är speciellt i det fallet, jag är den fjärde kvinnan på den posten. Det känns både roligt och hedrande.

Det har varit en väldigt snabb utveckling inom politiken för dig från det att du började som fritidspolitiker 2013 till att bli kommunalråd 2018. Känns det som om du har hunnit med?

– Både och. Allt blir ju nytt hela tiden men jag känner att jag har bra stöd, inte minst från dem som jag arbetade med i distriktet tidigare. Vi har en Systragrupp där vi kvinnor som har lite mer utsatta positioner stöttar och pratar med varandra. Av Kalmar läns tolv kommunalråd är vi bara tre som är kvinnor idag.

Upplever du att förväntningarna på kvinnor i politiken är andra än dem som män i politiken möter?

– Ja, så är det. Och det märktes även inom skolan. Det handlar inte om enskilda män och kvinnor utan är mycket större än så. Det är inarbetade strukturer sedan lång tid och det är dem vi måste få syn på och förändra tillsammans.

Matilda menar att strukturerna leder till att män lyfter män och att även kvinnor lyfter män inom alla områden, även politiken. Hon är övertygad om att det blir bättre om män och kvinnor arbetar tillsammans.

– Vi måste komma fram till att alla uppmuntrar alla och stöttar varandra, oavsett kön. Det är en lång väg att gå och jag önskar att det hade hänt mer under de hundra år som har gått sedan kvinnor fick rösträtt till riksdagen.

För att kunna se de felaktiga strukturerna säger Matilda att hon har utvecklat vad hon kallar för jämställdhetsglasögon. ”Då blir det lättare att identifiera det som måste förbättras.”

– När jag blev kommunalråd förändrade vi några saker som jag menar signalerar det. Istället för att tala om tjänstemän inom kommunen heter det idag tjänstepersoner. En enkel sak men det betyder så mycket hur vi använder språket.

Matilda är bekymrad över den utveckling som hon ser i samhället idag med ökande klyftor, kvinnor som tjänar mindre på sitt lönearbete samtidigt som de arbetar mer och att makten inte är jämt fördelad.

– På samma sätt som vi kan ändra språket och därmed synsättet med enkla medel finns det enkla sätt att förbättra jämställdheten, bara vi ser vad som behöver göras. Bara en sådan sak som att det skall vara självklart att kvinnor som arbetar i kommunen får arbetskläder likaväl som att män får det.

Matilda säger att hon aldrig har strävat efter att bli politiker men att det hände och att hon trivs väldigt bra, även om det då och då kan kännas tungt. ”Men då har jag andra kvinnor i partiet att luta mig mot, vi stöttar och pratar med varandra.”

– Jag har fått förtroendet att vara med och vårda, utveckla och förvalta det samhälle vi lever i. Det känns stort. Vi måste komma ihåg att demokratin inte är given. Varken i vårt eget land eller i andra länder.