Vinst mot Tromsö
Söndagens match mot Tromsö IF slutade med 1-0 seger till oss och därmed är vi i final i La Manga cup 2007. Vem vi möter är i inte klart i skrivande stund, det står mellan Bröndby och Rubin från Ryssland. Vinst där och vi kammar hem 10000 euro. Bara att hoppas att spelarrådet har gjort en bra deal där.
Tromsö till att börja med. Jag har mött dem många gånger i Tippeligaen i Norge och jag kommer ihåg resorna dit som rena polarexpeditionerna, det är långt upp i världen men inte en mindre trevlig stad för det, på sommaren sjuder där av liv med många studenter och turister. 2001 mötte vi TIF i årets första bortamatch i april. Runt Alfheim, stadion, låg halvmetern snö men vi joggade ut på en grön fin matta naturgräs. Fantastiskt, och så vill vi anlägga konstgräs här i södra Sverige. Fast det ska tilläggas att även Tromsö skaffat konstgräs nu, elfakturorna fick väl kassören att gråta.
Kalmar FF då? Vi gjorde några förändringar jämfört med senast mot Vålerenga, PersnäsZlatan ställde sig i buren och gjorde det bra,, styrande snack och resolut i alla ingripande. Vidare fick också Marcelo chansen på topp istället för David Elm. Annars ställde vi samma lag.
Och till sist matchen. Det var ganska usla yttre förhållanden, det har regnat mycket här nere och många matcher har spelats på matcharenan. Och det märktes, till och med jag hade problem med tekniken! Matchen började lite trevande, vi kom inte upp i samma standard som sist samtidigt som Tromsö var bättre än Vålerenga. TIF var ganska tunga att möta, de jobbade hårt och pressade oss högt i banan. Samtidigt fick vi inte riktigt fast bollen där uppe och kunde därmed inte börja odla vårt fina anfallsspel. Allt detta resulterade i att första halvlek inte kommer gå till historien som en av våra bättre. I paus kom den väldige David Elm in för att just hålla i bollen så att laget kunde flytta upp. Och andra halvlek blev bättre, även om det inte var tal om någon glädjefotboll. 1-0 kom efter hörna som David nickskarvade och som sen i sin tur tuchade en Tromsöspelare in i mål. Under resterande matchtid skapade vi en del bra chanser som borde resulterat i ett andra mål, samtidigt som vi höll rent framför Zlatan. Så totalt sett var segern inte mycket att säga om även om de tryckte på bra i slutet.
Själv stångades jag mest med Sigurd Rushfelt, en gammal Rosenborgräv jag stångats med många gånger förr. Efter att en gammal ljumske sagt ifrån fick jag linka av planen i 70:e minuten och Bagarn tilläts göra årsdebut. Även vår nya superbrasse Daniel fick göra debut då han för första gången fick springa ut i den röda tröjan.
Sammanfattningsvis var det som sagt inte en av våra bättre fighter men vi visar ändå klass i och med att vi spelar stabilt även då vi inte har dagen, försvarsspelet var bra, organisationen fungerade vilket känns bra. Och vi vann! Det är det vi ska ta med oss, inte sura för att vi inte var så förbannat bra som vi kan vara när vi är som bäst, vi kan inte alltid prestera topp. Tänk om vi alltid skulle spela glimrande, då skulle ju glädjen i att prestera maximalt och vinna devalveras. Eller? Nanne håller nog inte med ty för han lever efter devisen ”bra kan bli bättre”. Och det fick vi också höra efter domaren blåst av matchen. Samling ute på plan och så fick vi ett och annat sanningens ord slängda efter oss, eller i alla fall enligt honom. Jaja, det är väl hans jobb, att hålla såna som mig nere på jorden. Nu väntar ett par dagar med fotbollsträning innan vi spelar finalen på fredag.
Annars går livet sin lugna gång här nere i la Manga. Rydström är vår lilla husfru som tvättar och stryker våra kläder. Wastå, Lasse, Ingelsten, Larsson och jag gör vårt bästa genom att göda honom med gamla sura träningskläder som vi glömmer lite här och var i lägenheten. Kvällarna överlevs genom att kolla Sky-sport eller att spela Risk. Kanske kommer en del ihåg förra årets La Mangafilm? Vi är nu mitt uppe i finalen av del 2, vi ska precis ut och skjuta slutscenerna.
Vill ni läsa mer om La Manga så titta in på ÖBs hemsida och min blogg.
