Stortorget

Det var ett slött trött gäng som samlade på kansliet igår eftermiddag. Men det ändrades snart... Vi tog vår vackra SM-Guldbuss en tur genom stan, eskorterade av brandkåren till Fellans stora förtjusning. För Fellan fick hänga på, kunde ju vara bra att ha hennes knivskarpa bilder på närhinnan nu när man själv är halvdement och snart har glömt. Men hon glodde ju bara ner i backen, för när vi väl äntrade scenen och fick se alla dessa människor där ute på Stortorget blev det lite väl genant. Men vi andra trivdes, det var en häftig känsla och vi insåg att KFF nog ändå berör. Efter hyllningarna smet vi upp till rådhusets takvåning för lite smörgåstårta och förfriskningar, FF-Göte kom förbi en sväng och drog sköna historier på stockholmska och avslutade så klart med några hejaramsor, Göran (vår allt-i-allo tillsammans med Bissen) ville inte vara sämre och klämde i vanlig ordning fram en falsksång, men ändå i våra öron en vacker variant av "Rosen", och jag snicksnackade med Gry Forsells farsa en god stund, som vanligt utan att ha en susning om vem jag pratade med.

Sen åkte vi till slottet för bankett. Det var vackert, det var stort och det var pampigt att fira i en sån miljö. Vi möttes upp av en sambaorkester som pumpade upp stämningen, vi minglade med inbjudna och vi käkade och drack gott och lyssnade på många förvånansvärt bra tal. Men höjdpunkten var givetvis när Tonix plötsligt dyker upp på scenen och pumpar igång "FF till Tusen" så det brakar och alla blir som galna. Här står de, grabbarna som är legender för oss spelare och så många andra, och det var nära på att de snodde uppmärksamheten från oss. Men det bjöd vi gärna på.

Efterfesten hölls på Byttan och på vägen dit tog vi spelare oss upp på vallen som vetter ut mot Kalmarsund, också det något av en tradition bland spelarna fast det kunde blitt den sista då vi höll på att blåsa ner i sundet där vi stod och var nostalgiska och puffade på segercigarrerna. Inne på Byttan var det svettigt, klackarna i taket och dans med Lennarts. /tobbe