Inför Ljungskile

(Läs igår, datorn har problem) Imorgon är det dags för en gammal klassiker, i alla fall för mig: Ljungskile. Många gånger har jag/vi stött på dem genom åren och det var ofta om inte alltid den värsta bortamatchen (ev. Stenungsund). På den tiden det begav sig, då vi spelade i div.1 södra, hoppade vi in i bussen 07.00 på Fredriksskans och började en otroligt låååång tur mot stället som vi inte riktigt kunde uttala namnet på, och definitivt inte engelsmännen som spelade för oss. Det enda vi visste om laget var att de hade gjort en makalös klättring i seriesystemet, från div.5 till div.1 ett sträck, och att det var en håla längs med E6 upp mot norska gränsen. Runt lunch stannade vi till i skogen, inte sällan i Bollebygd, och åt och gick en sväng innan det åter var dags för ett par timmar i bussen. Som ett gäng möra sardiner gled vi ur plåtburken en och en halv timme innan matchstart och generellt tog det ungefär en halvlek att få fart på benen. Men då var det för sent för var det något lag som var stark hemma var det LSK på Skarsjövallen (nu heter den visst Starke Arvid, ett riktigt artistnamn). På den tiden var arenan ett skämt, några bänkar längs sidorna och snören som skiljde spelare och publik åt. Med en alltid fanatisk hemmapublik och tre stora bröder Wålemark var det en upplevelse. En otrevlig sådan. Sen var det bara att sätta sig och skämmas alla de 6 timmarna hem. Tänk vad tiden ändrats sen dess, nu åker vi dagen innan, spelar allsvensk fotboll och lever på det. Men ändå inte, det finns trots en del gamla stofiler kvar sedan den tiden och en del av dom spelar match imorgon. På Fredriksskans nu som då.

Årets Ljungskile har värvat en hel del, de flesta okända för oss och är såklart kraftigt nederlagstippade. Men här höjs ett varningens finger, vi går inte ut och spelar ut en taggad nykomling men visst, ska vi vara med där uppe så ska vi klå dem hemma. Och det tror jag vi gör för det såg rappt, taggat och fint ut på träningen idag. Som vanligt alltså. /tobbe