Ett sanningens ord

Det har kommit till allmän kännedom att det hölls fest efter galan igår och ja, vi var där på Brolins krog. När vi satt där vid vårt bord på Undici fick jag plötsligt ett hungeranfall, frågade dörrvakten vart närmsta kiosk fanns, Stureplan sa han och jag satte fart neråt gatan. När jag står där och glufsar på min dubbelvikta spicade pizza hör jag "Grattis Bagarn, fan va du är bra" bakom ryggen, jag vänder mig om och ser att dom tilltalar mig, jag tackar och säger att dom är helt rätt på det och vi börjar snacka, vi kommer in på galan och de undrar vad jag tyckte om den. "Jodå, bra värdar och jag gillar Hellström men annars kass. Förra året var bättre, mycket bättre. Annars då, vad gör ni själva?" -"Vi är ansvariga för galan". Skit, resten av pizzan gick åt att förklara att att den kanske inte var så kass ändå och att Globen nog var en bov i dramat. Killarna var dessutom nya för året, än värre, men jag kom att tänka på att varför stå här och skämmas, jag är ju Bagarn. Men de var tacksamma för sanningens ord, synd bara att jag inte blev av med dom där för givetvis följde dom med till Undici där jag tvingades ha dom i hasorna natten ut. Undrar vad dom tänkte när de fick se Tobbe Carlsson...

Vi hade bra platser på golvet, bordet precis där scenen började. Jag sitter längst fram till höger.

På den andra bilden ser vi vilken vacker utsikt vi hade: två vackra ben och Lennart Johanssons välpolerade boll i förgrunden. Tror jag, eller kanske förväxlar jag pokalen med Nyströms flint, de har ju varit oskiljaktiga i det sista.

Tänkte hoppa tidigt i säng ikväll. Det tänkte inte Tabbu. Resten av huset sover men vi två är i köket, hon käkar randig kaviar och här sitter jag.