En dag på cykeln
Efter att ha kickat 13 gånger gick den igång och jag kunde hoppa upp på moppen och springa iväg den. Det blåste blårök där bak och jag puffade iväg till dagens första träning i 25 knyck. Fasiken vad de pajade moppen för mig när jag lämnade in den för byte av avgasröret men det var verkligen dags. Pluggen som Wastå svetsat fast i det hade gjort sitt när jag passerade högskolebibblan för en rekognoseringsrunda, den sköts ut som ett skott och jag fick snabbt som fan köra där ifrån som en raggare utan ljuddämpare.
På träningen var det cykel som gällde, liksom för fyra andra mittbackar. Bagarn, Lennartsson, Ludvig, Lantz och jag vittnade om att det är fysiskt överlägset tuffast att spela mittlås, det tär något otroligt på kroppen till skillnad från att springa där i mittcirkeln. Själv fick jag äran att sitta upp på en alldeles ny cykel, eller ny och ny, rättare sagt en gåva från Åke Bobin-Bravin som läst på någon blogg om våra milt sagt begränsade skrothögar. Denne givmilde man ses numera ofta runt våra träningar och är numera lite av Bisse Lindgrens nye högra hand, liksom Bisse är Nannes. Eller som min fru till mig.
I eftermiddags var det ledigt för de som spelade B-match mot Bunkeflo (seger 5-1) medan de andra tränade på B-plan. Dock var Lasse så duktig att han pallrade sig ner till Fredriksskans för ett dubbelpass. Så medan han kammad håret drillade Kjelle min fys, åter igen uppe på cykeln. Hur länge jag blir kvar där uppe vet jag inte i nuläget. Jag ska börja med att ta en ny MR-bild om någon vecka och se om det skett någon nämnvärd förbättring på en månad. Sen får vi se. /tobbe