1995

1995 var året. Det var året då Oddevold med Torbjörn Nilsson vid rodret vann serien, GAIS kvaltorskade mot Norrköping och Umeå vann norrettan. 1995 var då vi åkte västkusten tur/retur som galningar för att högst få med oss en poäng hem från Skarsjövallen, Hjällbovallen, Nösnäsvallen eller andra idrottsfältsarenor och det var då vi åkte matchdagen kl. 06.25, sov, lunchade på Hooks Herrgård och klev ut stelare än vad jag är nu, presterade sådär och satte oss på bussen igen.

1995 var då vi skulle lyfta ytterligare, vi skulle förbättra andraplaceringen från förra året, 1994, vi storsatsade och köpte hem Östertrion Burvall, Nilsson och Fransson. Men vi slutade på fjärde plats och om du vill kolla tabellen har du den här.

1995 var då jag var omtalad och hjälte i Bajens programblad efter mitt vackra självmål i kvalet på Söderstadion året innan, det var då Norra stå på Skansen gnuggade händerna för att kunna greppa mina välriktade vänstersvep från min vänsterbacksposition, det var då det var kommunalstrejk i Kalmar och vi istället fick spela på Tallhöjden där jag blev utbytt i paus mot GAIS efter min fenomenala hemmåtpassning från halva plan som inte ens kom halvvägs innan deras forward snodde bollen och gjorde mål. Vilka var grabbarna i FF då?

Mannen längst upp till höger med stilig mittbena är ju Ola Ragnar och därefter kommer lagläkaren Hans Staam, mannen med det synnerligen otrevliga hästgnäggsleendet då han satte fingrarna i våra skador. Men han fixade mitt knä bra -99. Den hårfagre med det barnsliga bockskägget är jag och därefter kommer Jansson och sen den inte lika hårfagre Jeansson, även kallad "Conehead" av vissa motståndare och som hade den egna supporterramsan "He has no hair, but we don´t care, Johan Johan Jeansson". Den är bra. Sen har vi Peter Andersson, den oljade blixten från Vargön, som jag var kurskamrat med på fotbollsgymnasiet. Han var lovande, spelade ju kvalet på Söderstadion men valde att flytta hem till Västergötland för spel i div.3. Det här var Ergons sista lagfoto, sen kommer Paulsson med den fluffiga tunna karl XII frillan. Paulsson bor nu i Helsingborg dit han återvände efter att ha blivit riksbuse i Norge, spelar sporadiskt i Ödåkra och lever på sin fru. Därefter kommer den lilla goa Bernt Berra Jonsson, den legendariska materialaren som det gällde att hålla sig väl med. Gick man in i hans sunkiga bås längst in i materialarrummet var det gasmask på, för aldrig har jag sett nån dra Right i mjukpack som han. Han kallades också sedemera för Rightbernt. Tyvärr gick han bort för några år sen.

Längst till vänster på mittenraden står Patrick Duffy Walker, en mycket trevlig person men som var aningen färsk som tränare. Men hans glöd och engagemang på träningarna höll klass och aldrig har det smällt som det gjorde då. Ahh, vad jag kan sakna det. Och han var mycket glad i att själv vara med i övningarna och inte nog med det, i B-lagsmatcherna valde han många gånger att byta in sig själv istället för de hungriga ungtupparna som inget hellre ville än att få komma in och få sina första minuter i KFF. Sen kommer den alltid så bra/dåliga Friman (berodde på hur bra motståndaren var) och sen Holmberg. En fantastisk man och en fantastisk spelare. Och en underhållare, en spjuver med ideér, bra som dåliga, sprutande ut ur skallen och som han snabbt fick med PK på. På matcherna sysslade han mest med att finta motståndarna tills han hade en hel hög på sig och räddade skinnet genom att sen spela vidare en tremeterspassning till mig och min vänster. Och så stod jag där då med bollen och en flock frustande motståndare rusande mot mig, fan inte undra på att bollen hamnade lite snett nån gång. Eller så skrek han "Tobbe, akta!" när man var på väg hem efter hörna, man duckade och kollade bakåt där keepern fortfarande stod med bollen. Och Holmberg mös. Sen har vi Kjell För liten T-shirt Carlsson och Kaldner, sen Micke Fransson som sprang snabbt som fasen men som då och då glömde bollen. Därefter kommer Jonas Thomsson, Andreas lillebror, duktig fotbollspelare som jag spelade med i Smålandslaget och som numera bor i Stockholm. Sen har vi Torsten, vår massör och Taxi-Lasse. Det där längst ut till höger vet jag inte riktigt vad det är.

Längst ner till vänster har vi i tur och ordning Viktoria Svensson, PK, Gäddhäng och Anders Karlsson. Sen kommer Ken Burvall, en riktigt bra spelare som var cap i Admira Wacker, finlirare och slitvarg i ett och som då och då hade sina slag med Paulsson. Till allas förtjusning. Efter honom kommer Jonas Edenholm från Vimmerby, en liten speedad ytter som hade aningen för mycket skador för att göra sig själv rättvis i FF. Men det var en skön kille som jag spenderade mycket tid med på golfbanorna. Och sist kommer Linkan. Som är mr. vänster kantspringare i FF. Watså och Dennis fattas på bilden. /tobbe