1994

Här är en av de få bilderna jag sett på truppen 1994, ett urklipp från den fantastiska pärmsamling vi har nere på Fredriksskans. Vem som tagit sig all denna tid och klippt ut allt om FF från tidningarna är inte känt för mig men det är en skatt. Rubriken är Walker går mot toppen och det gjorde vi verkligen 1994. Walker kom in på banan efter att Kalle Björklunds längtan efter Göteborg och ÖIS blivit för stor och Duffy fortsatte det lagbygge Björklund lagt till grund: tätt bakåt och målsnålt framåt. Senare blev det iof sig si och så med den saken.

1994 började med den upphausade matchen mot ÖIS hemma, Kånkelberrys hade hängt upp poetiskt begåvade textbanderoller vid infarterna till Kalmar och stämningen var härlig, jag spelade vänsterback från start för första gången i en premiär och tyckte det var fantastiskt, trots att vi torskade med 1-0 eller 2-1, minnet sviker. Sen fortsatte jag tjonga därifrån min vänsterbacksposition hela serien, från ÖIS hemma i första till den sista mot ÖIS borta. Det var upplagt för revansch och det var även en helt avgörande match för om vi skulle lyckas knipa kvalplatsen till allsvenskan. Johan Paulsson satte matchens enda mål, raggarföreningens största framgång på många år var ett faktum och vi firade med öl på, här sviker inte minnet, The Dubliner inne i Göteborg. Vi var i allsvenskt kval mot Hammarby! Jag minns hur häftigt vi tyckte det var, här kommer ett gäng bonnlurkar (som ni ju ser på bilden) där de flesta hade rötterna i åkrarna runt Kalmar eller Öland och skulle få möta ett Stockholmslag på Söderstadion. Det här var föreningens största och enda framgång på bra många år, både innan och efter.

Vi började hemma, jag kommer ihåg att jag storknade när jag gled ut till uppvärmningen och fick se en full Norra stå, så full att den gamla träläktaren nästan rämnade, över 6000 trängdes på Skansen (som var ogreppbart för oss på den tiden) och jag grämde mig över laguttagningen.

För Walker hade fått hjärnsläpp och hade petat sin ordinarie vänsterback mot Ergon. Som tackade genom att springa och tjurrusa ut på löparbanorna med sin väldiga kropp när de små bajenspelarna körde sina tricks. Vi var katastrofala den första halvleken, låg under med 3-0, jag fick spela andra och matchen slutade 4-1.

Vi åkte upp till Stockholm med sargat självförtroende men såg fram mot att få spela på Söderstadion, Walker hade komponerat om med lite yngra folk och Nyström, jag och Peter Andersson spelade från alla start. Bajen räknade med noll motstånd men vi hann göra både ett och två mål innan vi mer eller mindre själva fixade 2-2, bl.a. genom min formidabla tåfjutt i eget mål. Men det vi kommer ihåg från Söderstadion var publiken, pulsen, trycket. Vi var hänförda och där och då förstod vi att det var hit vi ville, det var så här det skulle vara när man spelade match och det blev en nyttig läropeng för många av oss som sedan fortsatte spela vidare i klubben. Det föddes en strävan.

På bussresan hem var vi fortfarande adrenalinstinna efter upplevelsen, det festades och ett helt nytt lag med bajenfans hade fötts. Vi sjöng till och med Bajenremsor, det säger lite om hur imponerade vi var. Och vilka bonnnlurkar. Snacka om att stå med mössan i hand.

Bilden är tagen en kall och blåsig vårkväll på Södra Ut, dit vi åkte i tid och otid för att träna på försäsongen. Vi bytte om på Skansen och det var ett evigt grälande om vem som skulle köra, ingen ville ju ställa sin bil till förfogande bara för att få se den sönderslafsad av geggiga, skitiga fotbollspelare på vägen hem. Till slut skaffade föreningen i sann FF-anda Gröna Faran, en gammal VW-buss som de hittat på skroten och som de placerade sina dyrbara ynglingar i. Den höll faktiskt ett par år men när växelspaken trillade av i en rondell var skräckupplevelserna ett minne blott.

Längst upp till vänster har vi Friman, sen Roger Karlsson som väl spelade i Lindsdal ett tag och därefter kommer Mårten Thornberg, den alldeles fantastiskt elegante mittbacken från Mörbylånga som efter några år valde att flytta med sin välsmorda käft till Göteborg för att studera. Med sig från Kalmar fick han FF-Bjurling, Mackan Björklund och Kristian Gleisner, alla dugliga fotbollspelare som senare kom att bära Jonsereds IF på sina axlar under namnet "Smålandsmaffian". Efter ölänningen kommer Johan Richt som lockats över från Klubbens Team DDAB, dvs deras juniorlag. Det var för övrigt hans farsa Lars Richt som idag ringde upp Ingelsten för att berätta den glada nyheten. Efter Richt kommer också Nyström, också ett f.d klubbensvin och efter det ännu en bleking, en äkta Don Juan, låt mig presentera: Johan Cedergren. Alltid perfekt mittbena, colgatesmile och len i truten. Inte oväntat gifte han sig stenrikt och flyttade till USA. Sen kommer Patrick Walker, numera i norska Sandefjord där han gör det bra, och efter honom kommer grabben med en talang han inte hade förstånd att förstå själv: Rikard Magnusson från Lindås. Det var alltid trevligt att stå på Skansen med en kaffe i handen och se honom glida in i sin taksänkta Volvo. För övrigt hade han ett fruktansvärt smeknamn, opassande i den här texten. Efter honom kommer PK, sen Peter Andersson, Chrille Batong (Kaldners smeknamn för att han jobbar på häktet), Paulsson och Kaldner.

Längst nere till vänster har vi Rickard Rosén, målsprutan från de lägre divisionerna som inte var långvarig hos oss, hans kropp förföll av det myckna tränandet. Sen kommer Daniel Andersson, spillevinken från Högaborg och numera HIF. Tyvärr pratade han för mycket hos oss för att ha tid att fånga bollar och efter att ha pratat in ett långskott från 30 meter mot Öster i Tipshallen stod han inte en minut mer i A-laget. Ola Ragnar följer därefter och på den här tiden deltog han som spelare på träningarna och just den här träningen sparkade jag av honom skon men enligt honom själv hängde hälsenan och slängde och blodet forsade. Sen kommer jag, Jansson och Kjelle C. Svante Sonesson följer därefter, duktig mittback med FFblod i ådrorna genom far och bror. Han flyttade senare till Falkenberg där han spelade div.1 fotboll och numera är han mäklare i Malmö. Martin Mellberg? Har aldrig hört namnet eller sett honom. Det måste vara nån som smugit sig in på bilden. Sen kommer Jeansson som nu basar över Tvärskog Timber och sist kommer Jonas Andersson, Mjällbysonen som tränade med oss och som tog SM-guld med Bajen. Han avslutade med ett par år i Mjällby och driver idag ett företag i kaffeautomatsbranschen. /tobbe

På träningen saknades Jensa, Ergon, Linkan, Holmberg, Anders Carlsson, Thomas Johansson och den lille Fatih Kurtulus från Råslätt som efter ett drömmål i en träningsmatch höjdes till skyarna men som snabbt kom ner igen. Men han kom faktiskt en tur till Turkiet ett år. /tobbe