IFK Borgholm vet hur det känns. De fick uppleva samma ångest ifjol – och trots att ingen trodde det på förhand – så åkte laget snöpligt ur division 4 efter en miserabel höst som slutade med negativt kvalspel.

I år är läget det helt omvända. IFK har gått som tåget den här division 5-säsongen och kvalspelet tillbaka mot fyran inleddes med en blytung trepoängare efter Jonathan Hildebrands sena avgörande mot Solberga.

Den här lördagen står Hjorted-Totebo för motståndet. Ett lag som endast förlorat en match den här säsongen – seriefinalen mot IFK Västervik i slutomgången.

Formstarke forwardsveteranen Jacob Petersson låter meddela att bussen för en gångs skull har avgått från Borgholm på utsatt tid – klockan 10.00.

Silverstrandsbussen rullar in på Gastens parkering och undertecknad tar plats längst fram i sällskap av IFK-ordföranden och Ica-pampen Richard Teern, assisterande tränaren Åke ”Pinnen” Petersson och lagledaren John Palmqvist.

Baksätena har den unga, men ack så högljudda och omtalade IFK-klacken på tio personer, lagt beslag på.

Efter ett par års uppehåll från fotbollen är ”Pinnen” tillbaka i sitt älskade IFK Borgholm. Ett engagemang som sträcker sig långt bak i tiden.

– Jag var ju med runt a-laget under division 3-resan på 90-talet, men det var i slutet av 70-talet som jag inledde min bana som ledare när jag tränade ett flicklag tillsammans med Thomas Erlandsson. Jag skadade knät och ville gärna vara med och hjälpa till på något sätt, säger han.

Under årens lopp har Åke ”Pinnen” Petersson gjort flera vändor i föreningen.

– Jag var med när Kalle Byström var tränare här på 90-talet, Torsten Luks var jag också med stöttade upp lite bakom och ”Kyl-Bengan” (Bengt Johansson) likaså.

Då har du stor erfarenhet från viktiga kvalmatcher. Hur laddar du upp inför en sådan här match?

– Staropramen. Haha, nä, jag skojar bara. Jag ska köra hem sedan... Jag har tjatat mycket om hur det var på 90-talet, men de var inte alls lika bra fotbollsspelare då. Då var det typ Roine (Nilsson) som kunde behandla en boll. Men de hade en satans inställning och jag tycker att det börjar komma lite här också. Det gäller att ha de karaktärerna och vi har sådana som Martin Silverstrand, ”Jacke P” (Jacob Petersson) och Jakob Hultenius. Det känns som att Jakob varit med i en evighet och att han är 35 år, men han är fortfarande rätt så ung.

Många i spelartruppen har hyllat din återkomst. Vad känner du själv att du bidrar med?

– Ingenting, tror jag.

John Palmqvist flikar in:

– Han bidrar enormt mycket och framför allt får han alla att trivas, samtidigt som han kan mycket fotboll.

– Jag tycker det är rätt skönt att inte behöva coacha och ta ut laget längre. Det är skönt att ”Mackan” Stark och ”Jacke” sköter det. Jag har blivit lite blödig med åren. Jag vill vara med för att få folk att tycka det är kul. Det kommer inte ner 18-20 man på varje träning när det regnar och är jävligt om de inte tycker det är kul. Kortsiktigt går det att köra en linje. Men vill vi bygga på sikt måste det vara kul. Ingen har kontrakt, så det går inte att tvinga dem att dyka upp. Jag trivs i min roll där jag inte är lika upplåst, utan kan sticka iväg till Örebro med sambon utan att det står och faller. Vi är många ledare runt laget, vilket känns väldigt bra, säger ”Pinnen”.

Trots en liten omväg in på ett industriområde anländer den i princip fullastade bussen till Karstorps IP i god tid. En och en halv timme före avspark kliver IFK:arna av bussen och lagledartrion Gustav Johanson, John Palmqvist och Sebastian Amnér, börjar lasta ur allt material.

Johanson, som är åldermannen i den trojkan med sina 33 år, halkade in på IFK-banan av en slump. Detta efter att ha följt laget slaviskt under ett antal år.

– Jag har ju varit supporter sedan många år tillbaka och det känns som att jag alltid varit på IP. Farsan var väldigt engagerad i IFK och jag själv började aktivt gå på matcherna när man fick kompisar som spelade i laget.

Hur kom du in på ledarbanan?

– Jag träffade ”Ubbe” (Urban Pohjonen) på Icas parkering. Han frågade om jag ville vara med och jag sa att jag skulle fundera. Men jag tackade ja redan dagen efter. Det var självklart att kliva in och det här är min femte säsong.

Vad betyder IFK för dig?

– Jag har ju aldrig spelat själv och aldrig varit med i någon förening på det viset, så det är helt nytt för mig egentligen. Men det är en rolig gemenskap och nu har man inga planer på att lägga av. IFK är en självklar del av livet.

Som för många materialare och lagledare börjar matchdagarna tidigare än för alla andra och slutar först när samtliga spelare och övriga ledare gått hem.

– Spelar vi hemma så är vi på plats två timmar innan och plockar fram matchställ, pumpar bollar och kokar kaffe. Sen under själva matchen gör vi inte så mycket, utan det är efteråt som det stora arbetet börjar med tvätt och sådana bitar. Men vi är ett bra gäng som hjälps åt och sedan kommer ”Pinnen” och rör till det lite ibland. Vi kommer först och går sist.

I sista seriematchen mot Tvärskog bar Johanson långbyxor. Ett stort misstag skulle det visa sig.

– Då gick det ju inte alls. Jag har haft shorts alla andra matcher, så jag fick gå tillbaka till det idag, trots att det är jävligt kallt känner jag nu...

Vad tror du om matchen?

– Jag tänker alltid att det ska gå åt helvete. Då blir man inte besviken om det skulle göra det. När man tror att vi vinner har det alltid gått dåligt.

Marcus Stark inleder sin matchgenomgång och trycker på det faktum att Hjorted-Totebo har all press på sig efter krysset mot IFK Oskarshamn senast.

– Vi behöver inte lägga något större krut på deras spel. Det är de som måste gå för det till hundra procent och de har inte råd med 1-1 här. De måste gå för segern, vilket gör att vi inte behöver stressa på något sätt, säger IFK-tränaren och går igenom de mer taktiska direktiven:

– Vi kommer spela ungefär som vi gjort mot Färjestaden och Primetime, där vi håller oss lite lägre och tajtare. Vi sätter ingen våldsam press, men när vi bestämmer oss för att gå, så går vi verkligen.

Den tillresta supporterskaran börjar sjunga upp med hjälp av megafon och trumma och hejaramsor som ”Jacke P” och ”Vi ska tillbaka till fyran” ekar över hela Västervik.

Sam Agerhed, Melvin Zachrisson och Vincent Danielsson ingår i den innersta kärnan av den unga supporterklubben.

– Vi startade det här inför kvalet förra året när IFK var på väg ner i femman. Det var kul att starta upp och det har vuxit och blivit en snackis. Vi åker med överallt och stöttar dem, säger Vincent Danielsson.

Vad har ni fått för respons från laget?

– Jättemycket. De tycker att det är kul och det känns bra att så många uppskattar det.

Vem är favoritspelaren i laget?

– ”Robban” (Moberg), säger Sam Agerhed och Melvin Zachrisson och Vincent Danielsson fyller i:

– Och så ”Jacke P” och ”Emmet” (Emanuel Thorsen).

Ju närmare matchstart vi kommer rullar allt fler IFK-supportrar in. Förra tränarduon Urban Pohjonen och Magnus Petersson är två av ett 20-tal personer i bortaföljet.

Den sistnämnde har varit ledare och involverad i föreningen sedan tidigt 80-tal.

– 1983 tror jag det var, då började jag som ungdomsledare för pojkar födda 76, och sedan dess har det hållit på, säger Magnus Petersson.

Vilka roller har du haft?

– Ungdomstränare, herrtränare, jag har tränat damlaget, ungdomssektionen, sportchef och fotbollssektionen för dam och herr.

Något du inte testat på än?

– Det är bara styrelsen där jag inte varit med och kommer inte gå med heller. Det tackar jag nej till.

Vad betyder IFK Borgholm för dig?

– Med tanke på att jag varit med där så många år så betyder det väldigt mycket och ligger mig varmt om hjärtat.

Vad skulle ett avancemang till division 4 betyda för IFK och för dig personligen?

– Mycket egentligen, men sedan är det så att det viktiga är att vi spelar på en nivå som är bra där vi kan ta hand om våra egna produkter framför allt. Så att vi har killar och tjejer från Borgholm med omnejd, som har någon tillhörighet till föreningen på något sätt. Det är viktigt.

Den här säsongen är inte det primära?

– Det är det väl också, men ser man till hur det varit i år, så är vi kanske inte det bästa laget, men vi var inte långt efter Primetime. Vi skulle nog aldrig åkt ur om man säger så.

Domare Ted Durdel blåser igång matchen och IFK kopplar ett stadigt grepp om tillställningen och skapar en del tryck mot hemmamålet.

Efter tio minuters spel kom därför Hjorted-Totebos 1-0-mål som en käftsmäll för de blåvita. Trots ett kraftigt bollinnehav även efter målet har IFK svårt att skapa målchanser och på tilläggstid missbedömer John ”JG” Gunnarsson en frispark från kanten och 2-0 är ett faktum.

Direkt på avspark i den 49:e matchminuten tar Ölands just nu formstarkaste spelare, saken i egna händer. IFK går snabbt till anfall och på ett perfekt avvägt inlägg kommer Jacob Petersson först till bollen och stöter in reduceringen till 2–1 med pannan bara sekunder före pausvilan.

Ett för IFK livsviktigt mål i kvalstriden.

I halvtidssnacket manar Marcus Stark till lugn och gör några taktiska småjusteringar.

– Det gäller att vi får upp Hassan (Mohamed) och Manne (Jörgensen) lite högre upp i planen, så vi inte bara får stå och prickskjuta på en forward, det blir för tunt.

– Det är extremt mycket kvar. De hade otrolig tur ett par gånger och fick med sig bollen och den studsade på vit och till deras spelare och bluttan blä. Nu är det vår tur att ha den lilla turen i andra, så kommer det.

Bara några minuter in i den andra halvleken kommer kvitteringen när Alexander Jakobsson knoppar in en av många farliga IFK-hörnor.

– De blev livrädda varje gång vi fick en fast situation och jag hade en nick i stolpen där med, säger nyblivne huvudspecialisten Jacob Petersson.

Veteranen skulle dock få det sista ordet. Med kvarten kvar stack 35-åringen fram huvudet på ett inspel och nickade in 3-2. Ett mål som sätter IFK i en guldsits inför gruppfinalen mot IFK Oskarshamn på lördag.

– Vi visar en jävla moral och pratar inför andra halvlek att vi ska våga stå upp får vårt spel och våga gå in i närkamper. Det är det som avgör den här matchen. Det är bra grabbar, säger Stark när laget samlas i en ring efter matchen.

Under 90 minuter har nerverna varit utanpå kroppen för lagledaren John Palmqvist. 22-åringen gör sin första säsong i ledarstaben.

– Jag är alltid så nervös inför matcherna. Det går inte att undgå. Ofta brukar jag hjälpa till i b-laget, det är lite mer behagligt där och det passar mig.

Nu är ni väldigt nära avancemang till division 4. Vad skulle det betyda för dig och för IFK?

– Det är klart att när man jobbar ideellt och alltid är nere i regn och oavsett...det är alltid kul när det går bra.

Under den tunga hösten 2023 blev det en uttalad sanning att IFK inte kunna vinna med John Palmqvist på läktaren.

Den har du vänt på i år?

– Ja, det känns som det. Innan var man inte välkommen riktigt och jag försökte gömma mig för ”Mackan” så han inte skulle se mig...

Efter segersång och dusch avgår bussen med tre blytunga kvalpoäng i bagaget.

Jacob Petersson åkte på en rejäl lårkaka när han kolliderade med målvakten i samband med segermålet och tar plats längst fram i bussen för att kunna sträcka ut benet ordentligt.

Hur blir resterande del av lördagskvällen nu efter en uddamålsvinst?

– Ikväll ska vi på födelsedagskalas. Så det blir raka vägen dit. Men allt går lätt när man vunnit. Hade vi förlorat hade allt varit jobbigt, även om jag inte tycker att det är någon katastrof om vi blir kvar i femman, säger Jacob Petersson.

Blir man bättre på att ta förluster med åren?

– Man vänjer sig aldrig. Men samtidigt har vi förlorat väldigt lite i år...

Hur pass mycket bättre mår man den här hösten kontra den förra?

– Då kände man sig bara jagad hela tiden. Nu är det något helt annat. Då var det ett skitjobbigt kval, medan vi fått två panglördagar den här gången med bra väder och det är bara kul att spela fotboll då. Det var det inte förra hösten. Nu börjar jag dock känna mig klar med den här säsongen och framöver kan vi inte ha så här långa säsonger.

En femteplats i fyran nästa år istället?

– Det hade varit perfekt.

Är det inte där ni egentligen ska vara?

– Jo, men där tycker jag att IFK bör kunna vara. Är man femma i fyran så har man ibland säsonger där man hamnar på kvalplats. Är man tvåa-trea så hamnar man inte där nere.

Hur är det med låret?

– Det kommer nog ta ett par dagar att cykla ur den blödningen. Då tror jag det är värre med Skys baksida. Han har nog spelat klart för i år. Annars har det känts tryggt oavsett vilka vi ställt ut på planen. Idag hade vi Martin Silverstrand borta som jag inte hade bytt ut mot någon annan fotbollsspelare på Öland.

– Dessutom gick både Jonte (Hildebrand) och Sky sönder idag. Tidigare har man haft ångest hela veckan för att någon specifik spelare inte kunnat vara med. I år har någon annan kommit in och gjort det lika bra. Det har liksom bara rullat på.

Det kan rulla hela vägen till division 4...

– Ja, om vi har lite tur så...

Efter en hemresa med hög musik och karnevalsstämning rullar bussen in till Borgholm och IFK:arna kan gå till sängs med vetskapen att en ynka poäng i kvalepilogen mot IFK Oskarshamn räcker för att Borgholm åter ska bli ett division 4-lag.