Mattis Andersson: ”Nu är det inte domarbrist längre, det är kris”
Första gången jag klev in på ett möte med den lokala domarklubben, Kalmar FDK, var 2015. Då pratades det om domarbrist. De var knappt 70 domare som var aktiva och det pratades om tider då det hade varit över 100 (!) domare i vår region. Sedan dess har det ältats, om brist på domare och om hur många rättsskipare ”tvingas” döma fem-sex dagar i veckan.
Nja, det har aldrig varit så farligt, tills nu.
Nu är det inte domarbrist längre, det är kris. Matcher spelas med domare som inte har rätt klassificering och under hösten har domarna fått ställa upp med reducerat manskap i väldigt många matcher. Otroligt många domare dömer två matcher på en dag.
Under denna tiden har jag stött på spelare och ledare som tycker att det är ”för dåligt” när det på grund av krisen bara dykt upp en domare till deras matcher. Vissa förstår vad det beror på, men de flesta inte. Inte EN enda domare är skyldig till detta problemet. Det är bara de själva. Det är spelarna, ledarna och föreningarna som är de svarta fåren. Det är de själva som måste ta tag i problemen som finns.
””Så fort någon kliver ut på en fotbollsplan som domare så är det socialt accepterat att på grund av åsiktsskiljaktigheter högt vädra sina åsikter om hur dålig någon är.”Mattis Andersson.
I stort sett alla som slutat döma fotboll har gjort det av en anledning. De tycker inte att det är värt att ta bli hånade, utskrattade och förlöjligade varje vecka.
Vi lever i ett samhälle där gemene man är mer lättkränkt än någonsin. Samhället accepterar inte att man behandlar någon illa någonstans.
Men, så fort någon kliver ut på en fotbollsplan som domare så är det socialt accepterat att på grund av åsiktsskiljaktigheter högt vädra sina åsikter om hur dålig någon är.
Jag ser snedsparkar, självmål, bedrövliga tacklingar, ja, till och med dåliga inkast varje vecka. Men aldrig har jag hört någon i publiken skrika hur dåliga de är (för det är dem).
Det är inte bara spelare och ledare som är problemet, de kan bestraffas. Det gäller också åskådarna. På väldigt många idrottsplatser så häcklas en, två eller tre domare (läs människor) av folk som står utanför planen för att håna, förlöjliga och trycka ner personerna som gör fotbollen möjlig. De gör det mot personer som inte kan försvara sig, för då är det ju helt vansinnigt att domaren konfronterar publiken?
Det är alltså folk, som ger sig på människor som inte kan försvara sig, som är problemet. Och det är bara spelare, ledare och föreningar som kan ta tag i det problemet.
Men det finns också två sidor av ett mynt. Det finns en röd tråd kring vad många fotbollsspelare vill ändra på och som många lokala domare har problem med. Varje fotbollsspelares förklaring av hur en bra fotbollsdomare ska vara är likadan: ”Det är en domare man kan prata med”.
Problemet är att domarna som högsta prioritet från förbundet att ”försvara sin image”. Det är något som många fotbollsdomare har enorma svårigheter med och gör på fel sätt. Många vägrar tidigt i matchen ge en snabb förklaring utan vill hellre ha en längre monolog när man tycker att det har gått för långt.
En spelare eller ledare som tävlar, med hög puls och vinnarinstinkt, kommer att reagera i affekt när de är frustrerade. Det är något som många domare måste lära sig att förstå. Men också begripa att man själv ibland kan ha fel och inte alltid påstå att det beslut man tagit är rätt till 100 procent.
Men, tills domarna har blivit bättre så får gemene fotbollsspelare lära sig att leva med att domarna är på samma nivå som de själva. Vill vi ha tre domare i matcherna i division 4-5 i framtiden så är det nog dags att arbetsmiljön förändras. Annars är de 45 domarna som finns kvar i regionen snart ännu färre.
