Glammiga proffslivet? ”Har levt som en snickare”

Fyra år av proffsliv bakom sig. Varma vintrar nere i Cypern, Israel och Grekland har nu bytts mot Kalmar och Öland utan några soltimmar alls.

– Fotboll är ju samma överallt men allt är nytt här, vi har ju aldrig bott i Kalmar. Det är en stor omställning i livet att komma tillbaka, säger Rasmus Sjöstedt hemma i lägenheten på Ängö ihop med Emma Johansson.

– Jag tyckte det var helt fantastiskt i Israel.

– Jag hade kunnat vara kvar i Israel länge. Det passade ju dig, du smälte in och fick en roll som var din både på plan och utanför, säger Emma.

– Om jag fått eller två- eller treårskontrakt så hade vi nog tagit det. Jag fick vara den där som arbetade i det tysta även om man såklart blir igenkänd. De var jäkligt bra på att visa uppskattning men inte till överdrift.

– Alltid när vi var på restaurang kom folk fram och ville ta bild eller ha autograf. Och alltid rabatt, haha, även om man vill eller inte. Där känns det att man är fotbollsproffs.

Men den där glammiga bilder som många har om fotbollsproffs stämmer inte överens med hur Rasmus, Emma och de två barnen levt.

– Vi är inte sådana. Vi har haft det som om vi levt i Sverige och haft 7-16-jobb, säger Emma.

– Det är ingen skillnad jämfört med om jag varit snickare. Det enda jag kan komma på är att vi varit ute och ätit mycket restaurangmat, skrattar Rasmus.

– Du är proffsig på ditt jobb men vi är inga speciella människor annars, konstaterar Emma.

Han har varit med och vunnit cupen och supercupen i Israel, kvalat i Europa, mött lag som Atalanta och Olympiakos

– Vi gick som en ångvält större delen av min tid i Israel, så det blev väldigt positivt från fansen, säger Rasmus.

– I Israel har de värsta festerna till sina Bar mitzvas och då görs det ofta videohälsningar. Sånt har det varit sjukt mycket att spela in till folk. Det var kul, jag respekterar deras religion.

Fick du något smeknamn där nere?

– Vikingen, haha. Jag gjorde lite av en PR-grej med mohikan-frisyr. Det tyckte dem var skitkul, sedan började jag färga håret, blondera det gråvitt. Sådant älskar dem.

Efter två år i Hapoel Haifa blev det Grekland och Panaitolikos. En sejour som blev olycklig, med corona och skadebekymmer. Proffslivet hade kunnat ta en helt annan vändning än så visar det sig:

– På sommaren efter Israel så förhandlade jag med en rysk klubb. Då ville jag testa hur långt man kunde gå, ligamässigt ute i Europa. Allting var klart i stort sett, det var i högstaligan, berättar Rasmus.

– Det var bara pappret som skulle skickas men helt plötsligt hände någonting, de drog sig ur.

Emma skakar på huvudet.

– 90 procent inom allt i fotbollen är bara snack, det har man ju lärt sig. Det jobbiga är att ett kontrakt på tio månader kan ju plötsligt vara över på två veckor om något händer.

– Det hänger alltid i luften, utomlands kan allting hända närsomhelst.

Ett kontrakt i Ryssland hade inneburit betydligt mer pengar?

– Ja, det var stor skillnad. Inte så att jag aldrig mer behövt jobba efter ett par år där men helt klart bra betalt.

– Folk tar nog för givet att jag gjort sjuka pengar utomlands. Att jag är miljonär. Så särskilt mycket pengar har jag inte tjänat. Till Cypern kom jag nästan gratis. Det var som natt och dag på det sättet i Israel.

Han kommer tillbaka till Kalmar FF som en helt annan spelare än den som lämnade.

– Jag är sjukt imponerad över hur du utvecklats. Och jag säger alltid vad jag tycker, menar Emma och lyfter förändringen när Rasmus fick chansen som defensiv mittfältare.

– Sedan du bytt position, jag förstår inte hur man kan kasta bort din talang på att vara back. Du hade kunnat prestera mycket bättre tidigare.

Rasmus:

–Jag har förändrat väldigt mycket, fysiskt och mentalt. Jag har tävlat mot lag som är betydligt bättre än Malmö, många underskattar israeliska ligan. Den är jäkligt bra.

Vem är den bästa spelaren du lirat med?

– Gabriel Tamas (68 landskamper för rumänska landslaget). Han är helt fantastiskt, det var sjukt. Både som spelare och karaktär. Han tolererade inte att någon fuskade. Jag har aldrig sett någon göra sådana diagonala bollar. Absolut elitnivå.

Cirkeln är på ett sätt sluten i Kalmar FF – men knappast en given ändstation för det.

– Det har varit ett häftigt äventyr. Sedan har jag ändå en strävan att få en chans till att komma ut en runda till i Europa.