Från division 1 till Avicii Arena – kaptenens resa med Kalmarsund är som en saga

Det var under våren 2011 som idén kom. Det var den dåvarande damtränaren Tom Holmqvist som föreslog ett samarbete mellan Färjestadens IBK:s och CL98:s damer. När frågan skulle handläggas hos CL98:s styrelse fanns det inte mycket tvekan, men man ville göra det även på herrsidan.

Redan samma höst spelades första matcherna under gemensam flagg, som FBC Kalmarsund. Första division 1-matchen spelades mot Carlshamn och det blev seger, 8-4. Klubbens första mål gjorde Jacob Lingmerth men på planen fanns även nummer 44, Anton Nilsson. Redan då kände den nuvarande lagkaptenen att det var en rejäl satsning som var på gång.

– Det var för att få ett slagkraftigt lag i regionen. Innan var det ju både CL och Färjestaden som fanns här och då ville man att det skulle bli ett och samma för att kunna konkurrera uppåt.

Merparten av spelarna i den nya satsningen kom dock från just Färjestaden. Redan första året tog laget klivet upp i allsvenskan. Där tog det stopp, i många år.

– Det var ju väldigt många år i allsvenskan. Vi var aldrig något riktigt topplag och många år harvade vi i botten och krigade för överlevnad. Det var mer mot slutet som vi blev ett riktigt topplag. Ett stort minne som inte är så bra, det är när vi inte klarade det kvalet mot Örebro (förlust på straffar). Det var verkligen det året vi skulle gå upp och var väldigt uppsnackade.

Fixstjärnan Kim Nilsson hade lämnat Schweiz för att ta upp Kalmarsund till SSL. På det andra försöket gick det bättre. Målet uppnåddes med nöd och näppe efter att William Larsson satt det avgörande målet i Salem.

– Det var ett delmål att gå upp när ”Pelle” (Per Viberg) kom. Han kom hit och satte upp väldigt höga krav och förväntningar på laget och föreningen. Det var ändå en rätt skön känsla att det satsades hårt så tydligt.

Året därpå började skapandet av den Kalmarsundstrupp som finns idag. Många av de bärande spelarna i årets finallag fanns i truppen redan den första SSL-säsongen. Kevin Haglund, Jesper Lindström, Tobias Lindström, Gustav Wadell, Tim Nyander, Filip Stjernberg, Kalle Bending, Max Johansson och Kim Nilsson fanns redan då.

Då kom laget tia i SSL.

Ni måste ha utvecklats som lag?

– Ja, ta bara en sådan som Kevin Haglund (nu i landslaget), han var knappt en startspelare då. Men vi har fått upp ångan, det var många unga värvningar som har fått större förtroende, det spelar stor roll.

Under alla år i Kalmarsunds historia har Anton Nilsson missat tre matcher, en mot Malmö 2013, en mot Östra SK 2014 och den andra kvartsfinalen i år mot Helsingborg.

– Jag vet faktiskt inte hur det gått till. Jag har ju en väldigt hög smärttröskel och har haft tur med tunga skador och sådant. Sedan blir jag inte sjuk så jätteofta.

Är du en sådan som spelar även om du känner dig lite smådålig?

– Ja, då tror jag nog att skallen tar över. Ska jag vara borta, då ska det vara något riktig ordentligt som gör att jag inte kan ta mig dit. Visst, det är kanske inte alltid bra men det har gått vägen hittills.

På den långa resan Nilsson upplevt med Kalmarsund har såväl innebandyn som Kalmarsund hunnit utvecklas mycket.

– Innebandyn har blivit mycket mer taktisk på senare dagar. Tidigare hade vi mer tydliga ledare i laget, som ”Simpa” (Simon Nilsson) och ”Mackan” (Marcus Johansson). Nu kanske det inte finns sådana ledare på samma sätt utan det känns som att fler kliver fram och vi blir mer som ett lag.

Även för lagkaptenen själv har såväl roller och spelsätt ändrats.

– När jag var yngre var jag lite mer offensiv, mer av en poänggörare. Men under tidens gång har jag blivit mer och mer defensiv. Jag tar mer ansvar bakåt, men även framåt när det väl behövs. Men det känns som att defensiven har blivit min starka sida.

Under säsongen har Kalmarsund tampats med mycket skadebekymmer, detta har gjort att Nilsson, som är väldigt allround, fått spela mycket i alla olika femmor.

– Min roll nu har verkligen varit överallt. Har det saknats någon någonstans, då är det lätt att bara pilla in mig. Jag är ganska anpassningsbar. Men det är också svårt att anpassa sig till något nytt hela tiden. Men vi har inte haft den kontinuiteten i år på grund av skador och sjukdomar, men det har ju gått vägen ändå, haha.

Vilken femma skulle du säga att du tillhör egentligen?

– Det vet jag knappt själv, det vågar jag inte svara på.

Kevin Björkström har sagt att han lägger klubban på hyllan om det blir SM-guld, skulle du klara av att göra detsamma?

– Nej, det skulle jag inte säga. Det är lätt att gå och säga innan och visst, ett guld i Globen skulle vara ett coolt avslut. Men sedan när man väl står där så kanske man får mersmak. Men det är väldigt svårt, det är mycket som ska klaffa vid sidan av också. De som är här hemma drar ett väldigt stort lass.

Tror du att Kevin verkligen klarar av att sluta då?

– Han är väldigt bra på att snacka. Han skulle lika gärna kunna stå och skriva på ett tioårskontrakt efter slutsignalen, haha.

Under lördagen blir han den andra, efter storebrorsan Simon, att få spela en final i Stockholm.

– Det är klart att det är något man drömt om. Man har ju varit uppe ett ex antal gånger och jag tycker det är riktigt coolt där. Jag har ju sett ”Simpa” spela där två gånger och då har man ju haft känslan att det skulle vara coolt att få göra det själv och nu är det ju ombytta roller.