Beslutet är taget - Nilsson lägger av: ”Gubbkrämpor” och familjen sätter stopp

För en dryg månad sedan meddelade Marcus Johansson att han slutar efter säsongen, nu kommer samma besked från Simon Nilsson. 31-årige Nilsson tog beslutet för en månad sedan ungefär och har nu valt att gå ut med det, något som Barometern var först med att rapportera om.

– Jag har hunnit smälta beslutet och jag har inte ångrat mig. Det var verkligen inget lätt beslut att ta, men nu känns det skönt att jag har tagit det.

Varför har du kommit fram till detta?

– Det är lite olika faktorer. Dels känner jag att jag vill ha mer tid för familjen, jag har två barn Ines 5 år och Sigge 2 år. Man måste satsa 100 procent för att spela på den här nivån, vi tränar i princip varje dag och jag vet inte om jag vill lägga den tiden längre. Jag är inte 100 procent motiverad för en säsong till.

– Sen har jag en del problem med kroppen. Jag skadade ju korsbandet för många år sedan och det gör sig fortfarande påmint. Sen har jag med all rätt lite gubbkrämpor, jag har spelat a-lagsinnebandy sedan jag var 15-16 år.

Det var säsongen 2005/2006 som då 16-årige Nilsson lyftes upp till a-laget i Färjestadens IBK. Och han presenterades sig omgående med något som kom att bli hans adelsmärke.

Hästsparken till dragskott.

– Jag gjorde min debut mot Östra hemma och satt på bänken länge. Så fick vi ett frislag på halva plan och Tom Holmqvist, som tränade oss ihop med Mange Gustafsson, skrek att jag skulle hoppa in och att de skulle passa mig. Jag sköt och den gick in.

– Skottet blev mitt signum i början av karriären, jag tror nästan att alla mål jag gjorde var skott från halva plan, minns Nilsson.

Något år senare var Simon med att ta upp Färjestadens IBK till elitserien och sedan blev han värvad av Warberg där han spelade två SM-finaler men även drabbades av en korsbandsskada.

2012 återvände Nilsson hem till FBC Kalmarsund som föreningen då blivit. Nu är FBC ett etablerat topplag i SSL och ska spela SM-slutspel om några veckor.

– Det har hänt väldigt mycket i både innebandyn och föreningen sedan jag började träna i sporthallen i Färjestaden. Innebandyn är annorlunda idag, alla är mer vältränade och bättre taktiskt. Det går inte att göra en massa mål på långskott längre.

– Det har varit en häftig resa.

Kan du peka ut någon speciell höjdpunkt under karriären?

– Två SM-finaler med Warberg smäller så klart högt. Men att ta upp moderföreningen i högsta ligan två gånger och att etablera oss som ett topplag som vi nu gjort är kanske ännu större.

Vad ska du göra när du slutat? Lämnar du innebandyn helt?

– Mitt liv har ju nästan helt och hållet kretsat kring innebandy så det blir spännande att se vad som händer. Det är som ett tomt papper, jag har ju alltid haft innebandykalendern att gå efter. Så det kommer bli en stor omställning.

– Men jag tror inte att jag kommer träna något lag på högre nivå utan bara njuta. Jag ska vara ledig, det har jag inte varit i hela mitt vuxna liv. Men jag kommer givetvis sakna innebandyn otroligt mycket. Allt som kommer med lagidrott och matcherna.

Men Simon Nilssons stämma kommer antagligen fortsatt höras i Kifab Arena.

– Jag kommer följa Anton och jag brinner för FBC så jag kommer kolla på så mycket matcher jag kan. Jag har ju rätt svårt att hålla käften så jag kommer nog gapa en del från läktaren.

Men än återstår fem seriematcher och ett SSL-slutspel innan Nilsson lägger klubban på hyllan. Matcher som han inte har några problem att ladda till.

– Tvärtom ska det bli superkul att avsluta med roliga matcher. Att spela slutspel för FBC ska bli häftigt. Det känns bra att avsluta när föreningen är på topp och har mycket på gång.