Anderberg: ”Öländska jobbet som kräver mer än en superhjälte”
Vi pratar om verkligheten i Färjestadens GoIF:s damlag i division 1.
Det kräver en superhjälte. Eller rättare sagt – två superhjältar har redan haft jobbet och båda har fått hoppa av för att det blivit för tuff belastning. Johan Hellsten och Johan Rosén. Båda har pratat ut om situationen i ÖB–sporten.
"Jag har fått dra ett fruktansvärt stort lass”, sa Rosén i måndags.
Det tycks ha blivit en kultur i Färjestaden att damtränaren ska göra i stort sett allting själv. Dra in pengar – fixa spelare – boka matcher. Förutom det riktiga jobbet – att leda laget.
Rosén berättar att han hade kontakt med 35 spelare i vintras. En bortamatch i serien tar en heldag från 8 på morgonen till 21 på kvällen. I år såg han till och med till så att spelarnas mat sponsrades till matchdagarna – eftersom klubben inte hade råd.
Han berättar att det blivit en typ av ond spiral i föreningen.
Onekligen. Hellsten tog Färjestadens upp från fyran till division 1 i rekordfart. Organisationen har inte hängt med. Står fortfarande och stampar. De har blivit bortskämda med att tränaren är en superhjälte som fixar allt.
Johan Hellsten helrenoverade till och med ett omklädningsrum till damlaget. Symboliskt. Det är som att det där overkliga engagemanget sitter kvar i klubbens väggar.
”Ekvationen är så bitter att antingen måste Färjestaden anpassa sig organisationen till division 1 – eller så blir det tvärtom.”Magnus Anderberg
Tränarjobbet för Färjestadens damer kräver minst en halvtidstjänst. Jag behöver väl knappast skriva att ersättningen är långt därifrån.
Det må vara hedrande, häftigt, utvecklande och rentav euforiskt i sina bästa stunder. Det är ändå inte hållbart.
”Jag ser inte hur en person kan klara av det här jobbet i längden”, säger Johan Rosén när jag pratar med honom.
Jag håller med fullständigt. Belastningen på honom blev så tung att han inte hade 100-procentig energi till det sportsliga. Johan Hellsten fick kliva av två gånger för att det var för tufft. Båda har satt ribban högt för att spelarna förtjänar det i division 1 – Färjestadens GoIF har inte matchat den nivån till sin huvudtränare.
Nu krävs att klubben inte skyfflar över jobbet på en ny superhjälte. Frågan är om det ens finns någon att få tag på som kan axla den manteln. Nä, fler måste in kring laget, avlasta i allt från träningspass till att köpa lunch.
Riv kulturen – dela på ansvaret. Det är inte rimligt att bryta ner en människa för att bygga upp ett lag. Ekvationen är så bitter att antingen måste Färjestaden anpassa sig organisationen till division 1 – eller så blir det tvärtom.
