Vilma, 18 år: ”Hästarna är mina vänner”

Hemma på Kollberggården i Kleva arbetar Vilma tillsammans med sina vänner, familjens 16 islandshästar.

Vilma växte upp i Kleva men har också bott med familjen utomlands, både i Tanzania och i Gabon. Men idag vet hon var tryggheten finns. Den trygghet som hon så väl behöver för att inte må alltför dåligt på grund av den Autism och ADD-diagnos som hon lever med.

– Jag kommer att stanna här, allt fungerar mycket bättre för mig här hemma än om jag är i andra sammanhang, på andra platser. Jag har lätt för att få ångest och panikattacker utan att kunna påverka det.

– Får jag bestämma flyttar jag aldrig härifrån.

Vilma berättar att hon alltid har ridit. När hon var 9 år deltog hon för första gången i SM för islandshästar men innan dess var det några år som hon var rädd för att rida.

– När jag var fem år ramlade jag av en häst och bröt armen så då tog det ett tag innan jag satt upp på en häst igen.

Vid sidan av allt som har med hästarna att göra har Vilma också jobbat med andra djur. 2013 skaffade familjen höns vilket ledde till att hon under en tid födde upp höns hemma på gården.

För fem år sedan kom hon in i en period av depression. Hon kände inte någon glädje över någonting.

– Jag tyckte att allt var mörkt men då var mamma min trygga punkt. För att komma ur den situationen ville vi försöka allt och började leta efter någon ”själshäst”.

Och en dag kom den in i hennes liv. Den isländska hästen Seifur frá Strönd blev räddningen den gången.

– Islandshästarna är väldigt mångsidiga och trygga samtidigt som de är envisa och riktiga kämpar. Man behöver ha bra kondition för att hålla dem igång.

Vilma har flera gånger deltagit i olika tävlingar, men inte för att vinna. Hon trivs med hästarna och med de andra som deltar i de olika arrangemangen och som har samma intresse som hon.

– Alla är där för samma sak, jag känner mig hemma och fokuserar på hästarna. Jag känner att jag tillhör och kan känna mig trygg.

– Däremot har jag aldrig trivts i skolan, jag har aldrig förstått mig på ungdomar utan trivts bättre med äldre personer.

2022 fick Vilma möjligheten att resa till Island för att vara med på en hästgård. Hon hade tänkt på det länge och såg fram mot det. Hon fick jobb hos en elithästryttare men hennes problem med ADD gjorde att hon inte kunde vara kvar.

– Jag fick ångest över att vara så långt hemifrån så efter två veckor åkte jag hem igen. Här hemma kan jag lägga upp dagen själv och behöver inte vara beroende av någon annan.

Hon har gjort flera försök att flytta hemifrån för studier men inte klarat av långa resor eller boende på annan ort.

– Det är här hemma jag mår som bäst, de enda vänner som jag behöver är hästarna och särskilt min egen Hrund. Hon är min njutningshäst och får mig alltid att må bra. Jag är aldrig rädd tillsammans med henne utan litar på henne till 100 procent.

– Även när jag mår som sämst kan det räcka med att vara tillsammans med henne och rida en stund. Hon känner precis hur jag mår och rättar sig efter det.

Vilma tränar och rider familjens egna hästar som finns på Kollberggården. Allra bäst tycker hon att det är att rida ner till havet och även ut i vattnet.

– Det finns inget bättre, det är också en väldigt bra träning för hästarna. Både de och jag njuter och mår väldigt bra.