Vardagens under

Det är ett nöje att se vinterfåglarna komma nära inpå. Små och stora. Färgglada och lite mindre iögonfallande. De äter nötter, solrosfrön, hampafrön, äpple och annat som ger dem näring. Inför julen är det dessutom vackert att sätta upp en havrenek och se de flygande underverken flockas där.

I Beijershamn har Ölands Naturskyddsförening en matautomat som ständigt fylls på med solrosfrön. Det talar fåglarna om för varandra och det går ofta att se både fem och tio arter för den som tar sig tid att stanna till.

Sista helgen i januari arrangeras Fåglar in på Knuten över hela landet. Då uppmanas vi att räkna arterna som vi ser i trädgården eller strax intill, och sedan rapportera det till Birdlife Sverige. Detta för att följa hur utvecklingen av fågelarterna är över åren.

Oavsett om vi deltar i de olika arrangemang eller ej är vinterfåglarna och deras nära tillvaro en källa till glädje och beundran. Tänk att få se en stor hackspett, en flock med sidensvansar eller en grupp blåmesar och talgoxar som kivas om maten vid fågelautomaten.

Jag önskar att de bevingade underverken kan lära mig att ta vara på ögonblicken som är värda att glädjas åt och beundra, även om det bara är för några minuter. Så lång tid som det tar för en flock talgoxar att stanna kvar vid fågelautomaten innan de flyger vidare till någon skyddad plats. För att undvika att deras predatorer kommer för att ta sig en munsbit.

Jag önskar att jag skulle kunna se det fina även i de mörkare stunderna. Någonstans finns det även om vi får söka. Någonstans i den mörka och kalla vintern finns de färgglada bevingade underverken som kan lära oss något om hur vi kan tänka och leva.