Utblick: På Öland är det lätt att se de stora vyerna

Öland bjuder på en öppenhet som är större än på många andra håll. Obruten horisont, öppen alvarmark, hög himmel och luft, luft, luft. Ofta syrerik och livgivande.

Det finns naturligtvis platser även på Öland där öppenheten är mindre. Där horisonten skyms av en slottsruin som på veckans ögonblicksbild. Eller av höga tallar som i Böda-skogen eller kortare sträckor utmed östra landsvägen.

Men på så många platser finns alvarmarken, större eller mindre. Där, när alvaret tar vid, dominerar det öppna landskapet. Alvarmarken är karg, duger inte till odling men väl till nödvändigt bete för de många nötdjuren, fåren och hästarna. Och så länge de finns fortsätter det att vara öppet. Djuren är något av väktare mot igenväxning, väktare som ser till att de unika orkidéerna, gullvivorna och alla andra blommor som ger oss sådan glädje kan fortsätta växa.

Öppenhet är en förutsättning för att vi skall få fortsätta njuta av vårt unika landskap på Öland.

På samma sätt är det med öppenhet mellan oss människor, en förutsättning för att vi skall kunna leva tillsammans på ett ärligt, uppriktigt och ödmjukt sätt. Där vi vågar se varandra med klar blick, utan att låta den skymmas av sådant som egentligen inte betyder något.

Utseende, språk, ålder, kön, nationalitet eller andra skillnader som finns hos oss. Det betyder till syvende och sist inte någonting. Alla är vi olika, och om vi vågar se med öppna och nyfikna ögon på varandra får vi upptäcka det som kanske inte i förstone är synligt. Det som vi kanske inte vågar visa för varandra.

Då kan vi också bli varandras väktare mot sådant som likt ruiner och mörk skog skymmer sikten och stänger oss inne. Vi får vara varandras väktare så att vi kan se de stora, vackra vyerna.