Nyfiken
Vem tittar på vem? Det är frågan när vi är i djurparken och förtjust tittar på de olika djuren. De som ibland tittar lika nyfiket på oss.
Och de blickar vi möter i veckans ögonblicksbilder. Vem tittar på vem? Vem är mest nyfiken? Är jag lika vacker i sälens ögon som jag tycker att hon är? Och när det lilla rådjuret tittar på mig – vad ser hon då?
Det är omöjligt att få veta. Men mina tankar när jag betraktar allt det förunderliga som vår skapelse bjuder på är just de – det är förunderligt. Långt ifrån alltid det som vi själva har byggt upp och format. Bland allt det finns det sådant som är sorgligt att se. Det är också sorgligt att veta att vi hjälps åt – och har så gjort i många år – att göra våld på den skapelse som är natur, djur, miljö där vi alla skall leva och samsas.
Men vi kan bättre. Många av oss vet hur vi skall leva och hur vi inte skall leva. För att orka med att göra det nödvändiga måste vi hjälpas åt.
”Nyfikenhet är att villigt, stolt och ivrigt erkänna sin okunnighet.”S.L.R
Vi kan vara nyfikna. På varandra, på hur vi kan vara tillsammans på ett gott sätt, på hur vi gemensamt tar ansvar för världen. Att vara nyfiken är att lära sig mer om oss själva, om varandra, om världen och skapelsen.
Självklart skall vi hämta kunskaper från litteraturen, från konsten och kulturen, från musiken, från nätet, från radio och TV, från religionen. Men det behöver kompletteras med den kunskap vi får från varandra, från mötet och samtalet. Mötet som blir en följd av att vi är nyfikna på varandra och vilka vi är.
Att vara nyfiken är att få lära sig mer om livet. Det är gott!
Mysteriet
Leksaker äro alla människor.
Leksak var jag själv i går.
I dag är jag den som öppnar mysteriet.
jag vill att alla skola komma till mig,
jag vill att alla skola höra hur mitt hjärta slår.
Eld och blod och framtidens smörjelse skolen I mottaga
ur mina händer.
Hela mänskligheten vill jag viga åt framtiden.
Mina flammande rader skall varje barn läsa.
jag skall omvända alla till en heligare gud.
All vidskepelse vill jag sopa ut med en ljudlös kvast,
all litenhet vill jag hånande döda.
Eder stora orm vill jag stiga uppå; hans huvud vill jag
stinga med mitt svärd, du mitt goda svärd, som jag har fått från himlen, jag
kysser dig.
Du skall icke vila innan jorden är en trädgård,
där gudar drömma vid underbara bägare.
Edith Södergran, 1892-1923
