Längtan efter ljus

Allt ser så mörkt ut, både i vårt eget land och ut över världen. Det är våld, övergrepp, bränder, korruption, miljöförstöring, maktfullkomlighet, fattigdom och sociala klyftor. Och mycket, mycket annat som vi helst vill slippa.

VIsst, vi kan stänga av tv:n och radion, sluta läsa tidningar och sociala medier. Men det hjälper inte. Mörkret finns där, över hela världen. På en del håll i ofattbar mängd, på andra håll mer hanterbart. Men för den som drabbas finns det inga gradskillnader.

Det är inte mer mörker i världen idag än tidigare, men vi hör talas om det mycket mer. På grund av det enorma nyhetsflödet som sköljer över oss. Och på grund av att det hela tiden finns krafter som vill göra mörkret än mörkare.

Mörkret i naturen påverkar oss också, på olika sätt. Vi kan bli ledsna och deprimerade. Men några av oss kan tycka att det är skönt. Att få kura ihop sig, tända ljus och vänta på det som vi vet skall komma. Solen och ljuset.

Det märkliga och förunderliga är att när mörkret är som mörkast är ljuset som närmast. Det ljus som förändrar världen och som förändrar livet. Det ljus som gör att blommorna blommar och våra leenden blir större.

Det lilla ordet Hopp är ett sådant ljus. Hoppet står för något som vi önskar – det kan vara ljus, värme, glädje, lugn, rättvisa och solidaritet. Eller något annat som gör att mörkret minskar runt omkring oss.

Mitt hopp och min förhoppning så här några dagar in på det nya året är att vi alla får uppleva att mörkret blir lite mindre mörkt runt oss. Att ljuset tar makten över vår värld och våra liv.

Till dig och mig: låt oss ge varandra hopp. Både med våra tankar och våra handlingar.