En jubileumskväll värd att minnas när Hotell Borgholm firade 50 år

Det var alltså den 1 april 1972 som kompanjonerna Owe Fransson och Olle Danielson tog över det gamla Stadshotellet, först som nöjesetablissemang och därefter finkrog med stjärna i Guide Michelin. Och om den långa resan berättade Owe med glimten i ögat.

Kvällen, eller sena eftermiddagen, inleddes med att gästerna fick ta för sig från en stor balja med ostron på isbädd, öppnade för säkerhets skull, och därtill bubbel.

Sedan var det dags för Owe att ta till orda.

– Vi var väl inte så bevandrade i hotell- och krogbranschen, men försökte göra det till ett uppjazzat stadshotell, lite modernare och bättre.

De båda kompanjonerna studerade vid den här tiden i Lund, men hade några år tidigare startat diskoteket Tilt i Borgholm, vilket blev det verkliga innestället.

– Tilt innebar ett rejäl förstärkning av studielånet, samtidigt som vi hade ett stort matintresse, och jag tror inte att vi missade något gästgiveri i Skåne. Framförallt var det krogen Chrougen i Lund som blev en inspirationskälla.

På nöjessidan kom Hotell Borgholm att jämföras med Café Opera i Stockholm, men det var ett ställe som de båda herrarna då inte kände till. Och i slutet av 1970-talet träffade Owe Karin.

– Jag har ju alltid haft en god blick för mina medarbetare, sa Owe om sin blivande hustru. Han mindes vidare att det på premiärmenyn stod whiskyflamberad kalvschnitzel med rösti.

Och när det gäller hans stora vinintresse så väcktes det efter att Jacob Wallenberg gjorde ett restaurangbesök i samband med en seglats till Borgholm.

Efter att gästerna serverats en utsökt smörgåstårta, typ de luxe, äntrade krögaren Christofer Johansson och hans kompanjon Daniel Olsson scenen och berättade om bakgrunden till förvärvet av Hotell Borgholm.

Christofers meriter har tidigare presenterats i Ölandsbladet, men det kan nämnas att han var semifinalist i Årets Kock 2010, har varit kökschef på Grythyttan och lärare på Grythyttans restaurangskola.

Och hans kompanjon Daniel kan ståta med en diger meritlista. Han gick den hårda vägen inom restaurangbranschen och har ägt flera hotell och krogar, bland andra Hotell Kungshamn i Bohuslän. 2007 köpte han Ekerums camping som senare kom att ingå i First Camp, ett företag med ett 20-tal campingar där Löttorps camping är ett av dem.

I mitten av 90-talet började han att arrangera återföreningsfester, med företaget klassfest.com, vilket han senare sålde och kom att ägna sig åt fastighetsinvesteringar med bolaget Invest Group.

För nästa framträdande stod Johan von Reis, som tillsammans med kompis förvärvade grannfastigheten till Hotell Borgholm 1983.

– Vi var båda intresserade av gamla hus, men hade inte några konkreta planer med förvärvet. Men när vi såg mängden av gäster som strömmade ut från hotellet vid stängningsdag beslöt vi att starta ett nattcafé.

Att satsningen blev en succé är väl närmast en underdrift och Snickar-Pelles, som caféet döptes till efter en tidigare ägare, hade gäster till långt fram på morgonkulan. Paradrätten var en stor köttbullemacka tillsammans med varm O´boy! Snickar-Pelles är sedan många år i Hotell Borgholms ägo och har förvandlats till hotellrum.

Näste man på scen var Carl-Jan Granqvist, presentation överflödig. Sedan många år är han bekant med både Christofer och Karin och har besökt Öland flera gånger.

– Jag älskar Öland och har ofta varit här. Och jag delar Karins intresse för örter, deklarerade Carl-Jan som på sitt oefterhärmliga sätt givetvis berättade om viner och att vi svenskar dricker mest champagne i världen. Dessutom fick alla veta hur man avgör om en ost är mogen. Och som avslutning gjorde han en elegant sabrering av en champagneflaska, med baksidan av Karins stora kockkniv.

Jubileumsfesten avslutades med en annorlunda men historisk vickning – köttbullmacka med varm O´boy.

Avslutningsvis några minnen från invigningen 1972, där undertecknad var på plats. Man hade hyrt in en bartender från Köpenhamn som hette Vang Pedersen. Denne skötte verkligen drinkblandningen med bravur, för trots intaget av ett försvarligt antal varianter så var effekten minimal. Med andra ord en flyhänt herre när det gällde hanteringen av pavorna.

Vad maten beträffar så var det först efter flera år som hotellet gjorde sig känt för fine dining. Men den gick inte av för hackor för den skull. I köket härskade kocken Anders Sjötång som varit till sjöss i många år och utfodrat hungriga sjömän. Det var välsmakande rätter som presenterades på menyn, till exempel en Schweizerschnitzel, vilken nämndes med viss vördnad.