– Allt känns så overkligt och långt borta. Jag känner mig chockad och är jätteledsen. Min katt brann inne och mitt hem är borta. Samtidigt är jag så otroligt tacksam för att alla människor klarade sig. Det kunde ha gått så mycket värre, säger Amanda Lang, 24 år, som bodde högst upp i det trevåningshus som brann ner i tisdags.

Det tog förhållandevis lång tid innan Amanda förstod att det brann i huset.

– Jag satt vid datorn med hörlurar och var i min egna värld. Plötsligt märker jag att lägenheten börjar bli ganska rökfylld. Jag tänker först att det är något som brinner i min lägenhet.

Amanda går runt och undersöker om röken kommer från eluttagen eller någon kontakt. När hon öppnar ytterdörren förstår hon vad det handlar om.

– Det bara väller in kolsvart rök från trapphuset och jag bestämmer mig för att klättra ut genom fönstret och ut på brandtrappan. Jag bär med mig min katt Anakin men den får panik när vi ska gå ut. Den springer iväg och gömmer sig.

Amanda bestämmer sig för att fortsätta klättra ut men brandstegen når inte ända ner utan slutar cirka tre meter från stenplattorna på marken.

– Det är kalabalik på gården, folk springer fram och tillbaka och jag hör gråt. Jag försöker få kontakt och pratar med en brandman som säger att jag inte behöver hoppa, för de kommer och hämtar mig lite senare när han har fått hjälp.

På en avsats sitter Amanda och väntar. Det tar en kvart – det känns som en timme.

– Det var stor osäkerhet för jag visste inte vad som hade hänt och om alla mina grannar hade kommit ut. Det var många tankar som snurrade i huvudet då. Ska jag gå in och leta efter katten? Gå tillbaka för att se om någon av mina grannar behövde hjälp? Ska jag hoppa? Har brandmannen glömt bort mig?

Till slut får hon hjälp ned. Under den timme hon sedan sitter med syrgas i en ambulans ringer hon sin mamma.

– Jag är på jobbet och Amanda berättar att hon sitter i en ambulans och att det brinner. Jag slutar jobba och åker dit med en gång, berättar Lotta Lang.

Amanda har sedan dess bott hos sin mamma och hennes man. Hon hade bara pyjamas och sin telefon på sig när hon flydde branden, men har fått nya kläder av Ria och Röda Korset.

Det har varit en omtumlande tid för henne och hela familjen.

– För en vecka sedan hade jag trott att jag skulle sakna mina saker om de plötsligt försvann. Men det är min katt och några fotografier som jag saknar, resten går att ersätta.

– Mitt i allt detta har det också varit många praktiska saker som måste lösas. Det är abonnemang som behöver sägas upp, kontakt med försäkringsbolag, kläder, möten och aktiviteter som måste skjutas upp, berättar Lotta Lang som har varit hemma och stöttat sin dotter.

De flesta praktiska sakerna har börjar lösa sig, det viktigaste för Amanda är att hitta ett nytt bonde, berättar hon under intervjun. Hon söker en etta eller tvåa i Kalmar eller Borgholm. Det är ingen permanent lösning att bo kvar hos mamma.

– Det är inte alla mina grannar som har turen att ha anhöriga i Borgholm och jag fick snabbt tak över huvudet. Men det finns egentligen inte plats för mig här, jag har sovit på en madrass på golvet så det är ingen hållbar lösning.

Hon har gjort en efterlysning på Facebook och telefonen har gått varm med erbjudanden.

– Folk är väldigt hjälpsamma och jag hoppas det löser sig snart.

Några timmar efter intervjun hör Amanda av sig och berättar att hon har fått en ny lägenhet centralt i Borgholm.

”Otroligt nog har det ordnat sig med boende”, skriver hon i ett textmeddelande.