Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”Kan sparris vara receptet på ren och skär lycka?”
Dimman ligger tät över nejden. Solen lyser starkt men det är knappt att solstrålarna tränger sig igenom den tjocka dimman. Gräset är tungt av daggen och fåglarna kvittrar som aldrig förr. Det är en vacker höstmorgon och jag njuter av promenaden på stigen som löper genom landskapet bestående av åkrar, ängar och små lövträdsdungar.
Plötsligt ser jag något märkligt i åkerkanten en bra bit bort men kan inte urskilja riktigt vad det är. Jag går närmare för att undersöka saken. Ett tätt snår av extremt taggiga törnbuskar hejdar min framfart och väl på åkern blir jag genomblöt av daggen från det höga gräset. Men jag bryr mig inte, jag måste ta reda på vad som finns vid åkerkanten.
Efter en stund ser jag att det ser ut som att det växer massor med sparris vid kanten och blir helt överlycklig.
Kan det verkligen vara sant? Varför har jag inte sett detta tidigare?
Jag springer, snubblar och ramlar i gräset gång på gång. Men jag reser mig upp och fortsätter. Det blir en mödosam färd till det som ser ut som sparris.
Efter en lång stund kommer jag fram och då ser jag att det verkligen är sparris och att hela åkerkanten är full av denna grönsak. Det är säkert tusentals små gröna knoppar som sticker upp ur jorden.
Häpen står jag och beundrar denna vackra syn och en känsla av ren och skär lycka bubblar upp i kroppen.
Sedan vaknar jag från drömmen och min fru undrar varför jag ler så brett.
”Jag drömde om sparris. Det fanns hur mycket som helst”.
Det här är nog en av mina märkligaste drömmar på länge. Vem tusan drömmer om sparris? Och varför?
Visst är det gott men det brukar inte skapa någon känsla av lycka när jag äter det.
Men drömmar är sällan logiska och för det mesta ganska knäppa. Denna kan ha sitt ursprung i att en av mina kollegor tidigare under dagen hade frågat om jag ville ha sparrisplantor. I kombination med mitt nya trädgårdsintresse.
När jag blev cancersjuk snöade jag automatiskt in på olika saker förmodligen för att få något annat att tänka på. Exempelvis började jag låna massor med böcker från biblioteket om odling och trädgård, slukade tv-program i ämnet och började planera för olika projekt som skulle göras när orken kom tillbaka.
Detta har hållit i sig även efter beskedet att jag inte längre har någon cancer i kroppen, även om det inte är lika extremt som i våras. Jag har tyvärr inte heller lyckats komma igång med alla projekt som planerades.
Men drömmen säger mig att det nog är hög tid att ta tag i den där sparrishäcken innan jag också drömmer om hallonbuskar, drivhus, pioner, kompost och en pergola.
Vem vet? Den kanske gör mig överlycklig.
