Sluthandlat i Runsten

RUNSTEN

Den siste föreståndaren i Handlar´n i Runsten, Abdolsatar Karimi, har sagts upp av ägaren, Runstensbygdens ekonomiska förening. Butiken stängs sista december.

Kunderna kom till en början som vanligt, allt såg lovande ut, men redan i juli började föreningen inse att det inte var någon bra idé att driva lanthandel. Vid ett sammanträde i Runstensbygdens ekonomiska förening, beslutades att inte förlänga kontraktet med A. Karimi. Nu är det en ren förlust för oss, säger ordföranden Karl-Evert Björn.

I ett rekommenderat brev till A. Karimi, säger föreningen upp hans kontrakt från den sista december:”Runstensbygdens ekonomiska förening bekräftar härmed det muntliga besked som lämnats till A. Karimi att hyrestiden för affärsfastigheten upphör senast den 31 december 2010. Någon ytterligare förlängning av hyrestiden kommer inte att ske. Efter beslut av föreningens styrelse, Karl-Evert Björn, ordförande”.

MINNS NI?

På anslagstavlan i entrén till affären hänger ett vitt papper med texten, ”Minns Ni? Vi ville ha en affär och vi lyckades!” Texten känns som ett hån idag. Inne i affären, bakom disken visar Karimi en inramad löpsedel från Barometern, ”BUTIK I RUNSTEN RÄDDAD I SISTA STUND”. Så stort var nyhetsvärdet när Karimi öppnade Handlar´n på våren 2010. Runstensbygdens ekonomiska förening hoppades att det fanns köptrohet, ett intresse att värna sin butik.

Så är det inte. I våras gjordes av Ölandsbladets utsända en ovetenskaplig enkät bland kunderna (publicerad 29/4), vi fann, att intresset för affären var minst sagt svalt.

Runstensbygdens intressseförenings enkät kom fram till ett liknande, något positivare resultat. Men att handla i den lokala butiken var inget måste. Det är vars och ens ensak var man handlar, hette det. Karimi känner sig lurad.

- Jag har blivit lurad, ett år att driva Handlar´n med vinst, det är för kort tid.

• Har du många kunder?

– Det finns ungefär fyra hundra tänkbara kunder i Runsten, men det är bara några som handlar. Nu tänker jag sälja ut lagret, jag börjar på lördag och säljer med 20 procent och 50 procent rabatt fram till sista december, då stänger jag.

• När du startade, hur var det då?

– I början var det bra, man kan säga, att till slutet av augusti hade jag bra kassa, sen började problemen.

• Så hela hösten har du haft ont om kunder?

– Ja.

• Har kunderna klagat?

– Nej inte till mig. Jag har inte hört något.

• Hur stor dagskassa måste du ha för att klara dina utgifter?

– Minst 6 000 kronor/dag, nu får jag in en 1000-lapp. Jag kan inte köpa in något. Jag köpte en dyr kassaapparat, 8 000 kronor kostade den. Jag tycker inte att dom sagt som det var, att jag skulle bara få vara här ett år. Det visste jag inte.

• Var bor din familj?

– I Jönköping, jag hoppades flytta till Kalmar, nu måste jag stänga.

• Har du någon förklaring till varför det inte gått bra?

– Det kanske är så, att jag inte pratar tillräckligt bra svenska, men det är ingen som klagat.

SAKNAR ERFARENHET

Karl-Evert Björn, ordförande i Runstensbygdens ekonomiska förening säger att Karimi har språkproblem i kontakterna med leverantörer, allmänheten och myndigheter.

• Karimi säger att ni lurat honom att tro, att han skulle kunna hyra affären fem år?

– Nej, det har vi aldrig sagt. Kontraktet gällde ett år, inte mer. Vi har aldrig haft för avsikt att sälja lokalen till honom, innan han visat att det skulle gå bra. I så fall hade det varit en annan sak. Spekulanter har avråtts från att ta över, riskerna är för stora.

• Hur gick det till när Karimi tog över?

– Han tog över från den förre handlaren, en erfaren affärsman, men i deras relation har vi ingen insyn. Vi tror att Karimi saknar erfarenhet av svensk livsmedelshandel. Men vi har inte hittat några ekonomiska oegentligheter i kassan eller hanteringen av varulagret. Jag har själv gått igenom allt för att vara säker på att ingenting var fel vid övertagandet.

• Vad är grundproblemet?

– Förutsättningarna att driva en lanthandel är nästan omöjlig. Grossistkedjor och leverantörer har höga krav på inköpsvolymer, ofta kan inte butikerna nå upp till kraven.

• På sommaren går det väl bra?

– Runsten är ingen stor semesterort. Turisterna handlar lite småsaker, resten köper de på annat håll. Redan i juli märkte vi vart åt det lutade. Då varnade vi Karimi och sa att vi inte tänkte förlänga kontraktet. Nu är föreningens ekonomi på gränsen till vad den orkar med. Vi har kontakt med en affärsjurist och med banken för att inte göra fel nu.

• Hur känns det?

– Det är väldigt sorgligt att affären försvinner. Vi pensionärer måste tänka på att handla där det är mest fördelaktigt. Om en i familjen arbetar, handlar den i närmaste butik på väg från jobbet, det är ju naturligt. I många fall är det helt avgörande om vi ska kunna bo kvar eller inte, att någon har bil.

• Hur är det med Runstensandan?

– Ska det hända något här i Runsten, har det skett genom ideellt arbete. Vi har startat Rungården, idrottsplatsen, daghemmet, friskolan, brandstationerna och den nya lanthandeln. Men hade vi haft en aning om att det skulle gå så illa när vi startade vår nya butik, hade vi aldrig gjort det.

RAGNHILD OXHAGEN