Äldreveckan marscherades in

BORGHOLM

Några gick före, några gick efter, några gick bredvid. Många var det som gick marschen och invigde Äldreveckan tillsammans med bland andra Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström.

Temat för Äldreveckan detta år är rörelse. Kalmar Län uppmanar alla att röra på sig efter individens förmåga. Ett tjugotal hade hörsammat detta och samlades vid Ekbacka 1 och 2 strax innan klockan två på måndagseftermiddagen. Med äldreomsorgschefen Gudrun Johnsson och socialnämndens ordförande Asta Ivarsson i spetsen tågade de ned till Folkets hus där kaffe med bulle och kaka väntade. I Folkets Hus slöt en stor skara upp och sammanlagt var det nog ett 60-tal på invigningen av Äldreveckan.

SKRÄMMANDE UTVECKLING

Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström pratade om Demensförbundets verksamhet och om sjukdomarna demens i synnerhet. 180 000 människor, varav 4 000 är yngre än 65 år, i Sverige är drabbade av någon form av demenssjukdom. Den yngsta som Stina-Clara kunde berätta om var en ung mamma på 32 år.

– Vet ni att det finns inte bara en utan ett 70-tal olika demenssjukdomar?

Stina-Clara kommer från början från Löt och det var där modellen till Sveriges demensboende en gång startade med Klockargården. Hon har även en lägenhet i Stockholm.

– Det är som två världar. I Löt bor det cirka 250 personer. I Stockholm hur många som helst.

Det är mycket lättare att bli äldre på en liten ort. Alla bryr sig om varandra på ett annat sätt där, man vet allt om alla på både gott och ont.

Demensförbundet startade 1984, idag finns 150 lokala föreningar med 10 500 medlemmar. Förbundets uppgift är att stödja dementa och deras anhöriga, sprida kunskap, bevaka dementas rättigheter, påverka politiker och beslutsfattare, samverka med kommun, landsting och andra organisationer, stödja forskning och utveckling.

– Jag tycker det är skrämmande. Demensvården får mindre och mindre pengar och den är tillbaka på samma nivå som på 1960-talet.

Man säger enligt svensk lag att man inte får låsa in eller binda fast människor, men det är precis vad som händer i svenska samhället idag, enligt Stina-Clara Hjulström.

– Man drogar inte en tvååring för att den är lite bångstyrig, vi borde inte droga en åttioåring när den inte uppträder som vi vill.

STORT ANSVAR PÅ ANHÖRIGA

Dementa människor behöver mycket personal som kan arbeta med dem i ett långsamt tempo. I stället vill man att en personal ska ha hand om åtta demenssjuka personer nattetid. På ett privatboende var man en personal på tretton demenssjuka.

– Idag är människor mer upplysta. Fler och fler söker vård tidigare och tidigare. Det är bra. Det finns bra mediciner och bra stöd att få till ett drägligt liv.

Det är viktigt för de dementa att de har någon daglig verksamhet de kan gå till, de behöver känna sig behövda. De behöver lugn och ro, en personal som har tid med dem, en personal som vet hur de fungerar, att det är jätteviktigt att man kopplar ihop nutid med dåtid, anser Stina-Clara Hjulström, som också pekar på vikten av rätt kosthållning.

– De behöver äta kaloririk mat lite och ofta. Kvalitet är när vårdpersonalen får den dementa att känna sig trygg, viktig och lugn. I stället för sömntabletter, ge dem lite varm mjölk och en smörgås.

Det ligger ett alldeles för stort ansvar på anhöriga i dag, de äldre ska bo hemma längre. 888 anhöriga svarade på en enkät Demensförbundet skickade ut. Enligt denna lade de anhöriga ned 5-10 timmar per vecka för att hjälpa sina sjuka släktingar. Om man räknar med en timlön på 100 kronor, så har dessa anhöriga arbetat privat för 200 miljoner kronor under ett år.

– Alla ni anhöriga, tänk på att ni inte är ensamma. Vänta inte tills ni är helt slut, utan prata med någon utomstående.

Det är ett svårt beslut att låta sin mamma eller pappa bo på ett demensboende, men både de anhöriga och de demenssjuka behöver det.