S och M i Mittens rike

Arbetarrörelsens högtidsdag, 1:a maj, har för länge sedan förlorat sin tyngd. För något, eller några decennier sedan, när 1: majtågen drog fram över Folkhemssverige med marschorkestrar, illröda fanor och tusentals ”demonstranter” även ute på landsbygden, var läget helt annorlunda.

Gud nåde den journalist eller krönikör (bloggarna var ännu inte uppfunna) som hade vågat skämta om alla dessa socialdemokratiska regeringsledamöter som för full hals skrålade: ”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.”

Men som sagt, nu är det nu. Men alla tidigare så juholtskt nedslagna socialdemokrater, som förväntade sig gammal klasskampsretorik, blev förmodligen gruvligen besvikna på partiordförande Löfvens tal.

Det blev inget av ’häng dom högt’. Det blev egentligen inte mycket mer än ett löfte om att om Socialdemokraterna vinner valet 2014 ska man inrätta ett ”innovationspolitiskt råd” där näringsliv, forskare och politiker ska sammanträda under statsministerns, det vill säga Löfvens, ordförandeskap.

Socialdemokraterna är, som Göran Eriksson påpekar i SvD, ”höga på opinionssiffror”, men det finns fortfarande garanterat stora skaror gammelsossar som gärna hade lyssnat till lite mer Juholtsk retorik. Men just denna retorikens popcorn-maskin är Löfvens bästa allierade. Han behöver bara ställa frågan till de rödaste leden: ”Hur såg opinionssiffrorna ut under Juholts ledning?”

Valet 2014 ligger ännu inte precis om hörnet. Mycket kan hända innan det är dags. Men Juholt har förstås redan diskonterat en valvinst, vilket han gjorde i sitt tal i Sölvesborg: ”Regeringen kommer att falla som en sten.”

Den fråga som väljaren måste ställa sig lyder förstås: kommer det att bli någon påtaglig skillnad?

Alliansens stora fördel ligger givetvis i att borgerligheten är förhållandevis samlad kring grundbultarna i den politik som förts och kommer att föras. Lite uppstickargnissel från C och KD kommer inte att splittra den borgerliga fronten.

Stefan Löfvens taktiska snilleblixt som går ut på att göra exakt det som de nya Moderaterna gjorde – gå in på motståndarens planhalva kan betala sig.

S kommer exempelvis inte att ge sig på jobbskatteavdragen. Hur skulle man kunna gör det när den stora massan som arbetar – de flesta är inte arbetslösa, även om det ibland kan låta så – med Mona Sahlins ord ”har vant sig vid ett lägre skattetryck”. För normalhushållet betyder det för närvarande cirka 3 000 kronor i månaden som undanhålls beskattning. (Kolla själv på Skatteverkets slutskattebesked för din egen del ).

Nu är plötsligt Socialdemokraterna näringslivets bästa vän. När Reinfeldt talar om ”särintresse”, framhåller Löfven vikten av företagsstöd, branschsatsningar och så nu fokus på innovationer som ska lyfta svensk export.

Men, men. Löfven kommer inte att kunna bilda regering i ensamt majestät. Inte ens de mest opinionssifferrusiga S-sympatisörer vågar tro på det.

Man måste regera tillsammans med partier som vill beskatta ”fyra storbanker”, stoppa privata vinster i vård och skola, samt slopa kärnkraften, omedelbart .

Om det inte vore näst intill osannolikt skulle man annars lätt kunna förmoda att S och M skulle finna varandra där ute i Mittens Rike.

Nå, vi får se hur konfrontationslinjerna, om det finns några, dras upp nu på söndag i Svt:s Agenda.