Riksdag utan ölänning

Under de gångna två mandatperioderna har väl Öland inte stått i riksdagsfokus, för att ta till ett understatement; den som suttit på det öländska riksdagsmandatet har inte ansett sig representera enbart Öland utan något mycket större och ädlare. Av detta har följt att det inte blivit mycket gjort, ungefär som den tyske kanslern sade när han avgick: ”Jag har inte uträttat någonting, kanske förhindrat en och annan dumhet, men inte ens det är jag säker på...”

Kryssen räckte inte för att få in Sven-Göthe Lidheim (c) eller Birgitta Rosqvist (s), vilket är att beklaga.

Det känns orättfärdigt att ett helt landskap med 25 000 invånare inte företräds i riksdagen. Öland är ett särpräglat landskap med sina särskilda problem och förutsättningar. Vi har till exempel kollisionen mellan ett omfattande regelverk för naturskyddet och kommunernas behov av byggmark, vindkraftexploateringen, kommunikationsfrågor och frågorna om polis- och rättsväsende - alla dessa så viktiga för Öland att vi borde ha en egen, engagerad företrädare i riksdagen.

Förre riksdagsmannen Nils-Fredrik Aurelius (m) i Kalmar tog sig då och då an Ölandsfrågor liksom Sivert Carlsson (c) i Mönsterås.

Nu får vi hoppas på Anders Åkesson (c) i Regionförbundet, som blir ny i riksdagen; han är välkommen att presentera öländska frågor och motioner på denna debattsida.

Ända sedan riksdagens gryning har Öland haft riksdagsmän, en från norra och en från södra motet, så var ordningen då eftersom varje landskap garanterades riksdagsmandat, en bättre ordning, kan tyckas. Mest kända av alla öländska riksdagsmän är Olof Larsson från Löt, deltagare i revolutionsriksdagen 1809 och A P Danielsson från Runsten, talesman för Lantmannapartiet och en intensiv motståndare till frihandel enligt mottot: Svensk jordbruk först, frihandel sedan.

Adjö

På stapplande engelska tar Margot Wallström farväl av Sverige. Detta framförs på hennes EU-blogg:

”Should I stay or should I go?

Well, well! Thank you very much to all those people posting nice comments and asking me to “Kom hem till Sverige“. I have not had much time to think lately, much less write a blog! The Swedish general election was in the end a very exciting event with a resulting (intellectual) hangover… To the Swedish media I have refrained from commenting and analyzing in detail the election campaign since I spent most of the time in Brussels. But I seem to be caught up in a media frenzy, trying to find Göran Persson´s successor. Here is my answer:

Although I am very honoured by the fact that so many Swedish citizens have such trust in me and I am humbled by the support that I have received, I do not want to stand as a candidate for the post of leader of the Social Democratic Party.”

http://weblog.jrc.cec.eu.int/page/wallstrom?entry=draft_20060921