Mordet i Södvik

Polisens informationschef i Kalmar län heter Ulf Karlsson, det är en hygglig, vältalig och mycket tillmötesgående polischef, som vi journalister ”plågar dagligen”, men som trots dussintals påstridiga telefonsamtal om samma sak kan behålla det goda humöret - en toppenpolis med andra ord, liksom de flesta av hans kollegor. Men när han tar till orda om bemanningen och organiseringen av länets polisstationer har han fel.

Att polisen inte ryckte ut omedelbart vid larmet från Södvik på söndagsmorgonen är obegripligt och beror på felorganisation och underbemanning. Här ligger en man på marken vid sidan av sin egen bil, den han slagit sönder med ett fälgkors, han uppträder så underligt att ortsbefolkningen direkt slår larm. Polisen har all nödvändig information för ett ingripande, men väljer att inte kontrollera anmälningen, rycker inte ut. Det är Ölandsbladets bestämda uppfattning, att om det hade funnits en polisstation i Löttorp med lokala poliser i tjänst vore en utryckning till Södvik under dessa omständigheter självklar.

Allt fler inser nu att polisen

1) måste göras lokal så att brottsfrågorna och deras lösning blir en kommunal angelägenhet, som diskuteras i kommunalvalet och

2) organisationen bör omarbetas så att varje kommun i Kalmar län har en egen, bemannad och öppen polisstation och

3) resursslöseriet med ett nytt polishus i Kalmar bör stoppas omedelbart och de pengar som kan finnas fördelas över hela Kalmar län till fler poliser.

Nu är orsakerna till tragedin i Södvik inte bara polisens fel. Samhället har djupt svikit de mentalsjuka och deras anhöriga. Vi skickar en halv miljard årligen i u-hjälp till världens snabbast växande ekonomier, länder med rymdprogram, Indien (dit har vi också skänkt pianon), Kina och Ryssland, men vi förmår inte anslå samma summa till en anständig mentalvård i vårt eget land.

Detta samhälleliga sammanbrott/kollaps för mentalvården med socialdemokraterna vid styret de senaste tio åren är chockerande.