Matlandskapet Öland

Undertecknad har ibland på dessa rader skrivit om behovet av goda nyheter.

Vilka nyheter kan vara godare än de som har med livsmedel att göra.

I förra veckan skrev Ölandsbladet om en framtidsstudie angående Matlandskapet Öland.

”Det ska bli väldigt spännande att se vad studien kommer fram till. Vem vet, detta kan öppna för nischmejerier på Öland” funderade politikern Eddie Forsman (M) i artikeln.

I torsdags skrev Ölandsbladet om att Borgholms kungsgård i höst startar just det: ett nischmejeri.

”En av anledningarna till att vi väljer att göra det här nu är att vi tror att folk vill köpa närproducerat och med tanke på att Öland är det kotätaste området i Sverige så är det konstigt att det inte går att köpa öländsk komjölk i butikerna”, kommenterade Mattias Andersson, som kommer att ansvara för gårdsmejeriet.

Visst är det så. Samtidigt som de flesta livsmedelsföretag blir större och större och transporterna blir längre och längre, öppnar det också för det småskaliga.

På Öland, som ju verkligen är ett matlandskap, finns alla förutsättningar för detta. Flera lokala entreprenörer har också hittat sina nischer, med korv, kött, ost, fisk, bröd, marmelader, honung, grönsaker och matolja, för att bara nämna något.

Lokalt, nära och med kvalitet; kan det bli bättre?

Men det gäller för oss konsumenter också att bjuda till. Kanske kan det vara värt en extra slant för att köpa mjölk när man vet vilken gård den kommer ifrån?

Det är också viktigt att livsmedelsaffärerna och restaurangerna fortsätter att haka på. Att betona att produkterna och råvarorna kommer från Öland är inget dåligt säljargument.

Vad Öland behöver är att lyfta fram kvalitet. Det finns knappast något bättre sätt att göra det än via maten.

Om sedan Öland formellt är årets Matlandskap eller inte spelar mindre roll – målet måste vara att vara ett Matlandskap varje år, året om.