Kan Mörbylångamodellen vara något?

Återigen har Länsstyrelsen i Kalmar slagit till mot öländska förhoppningar – och återigen suras det i kommunkorridorerna. Denna gång i Borgholm, där man inte lyckats sköta formaliabiten i ett planerat byggprojekt på ett hundraprocentigt korrekt sätt.

Ärendet beskrevs i alla sina sorglustiga detaljer i senaste Ölandsbladet (torsdag 24 januari) och rör, om ni inte redan gissat det, det så kallade Triangelområdet i Borgholm. En utställd detaljplan har, enligt Länsstyrelsen, varit ute till allmänhetens beskådande under för kort tid. Det rör sig om två dagar.

Länsstyrelsen upphäver därför detaljplanen i sin helhet då handläggningen av ärendet ”varit formellt bristfällig.”

Samhällsbyggnadschefen, Göran Borgö, medger visserligen det formella felet med utställningstiden, men påpekar med viss rätt att ingen medborgare lidit skada. Ett överklagande som kom in efter det att den utställda detaljplanen plockats ner i förtid, godkändes, diariefördes och behandlades ändå enligt byråkratkonstens alla regler. Ändå väljer Länsstyrelsens jurister att slå ner på ärendet med full kraft.

Man gör det också i ett illa stavat och synbarligen hastigt ihoptotat dokument. (Borde inte en myndighet korrekturläsa sina beslut innan man skickar iväg dem?).

För Borgholms kommun och alla inblandade i Triangelområdet ställer nu Länsstyrelsens beslut till en hel del besvär. På kommunen aviserar man dock en omprövning av beslutet – och det är bara att hoppas att det går vägen.

Borgholms kommun har begått ett fel. Det går inte att komma ifrån. Men man borde ändå, särskilt i beaktande av att ingen kommit till skada, ändå kunna visa en större flexibilitet från Länsstyrelsens sida, kan man tycka.

Annars kan vi ge Borgholms kommun ett litet tips från den södra ö-kommunen. Där, i Mörbylånga kommun, har kommunledningen tagit för vana att kalla in alla presumtiva ”överklagare” inför viktiga planärenden. Man försöker alltså föra en dialog med förmodat missnöjda medborgare innan den formella processen drar igång. På så sätt har kommunen bevisligen sluppit mängder med onödigt harvande i olika instanser – inte minst Länsstyrelsen.

***

Det stora samtalsämnet i de politikerled där man har dyrast gångkläder rör för ögonblicket premiärminister David Camerons stora EU-tal. Det är inte enbart EU-kritiken i sig som upprört känslorna utan det faktum att han i sitt tal lovade Storbritanniens medborgare att få folkomrösta om ett utträde – eller kvarblivande, i unionen.

Det är just detta med att folket fått ett löfte (vid eventuell, men högst trolig, valvinst för tories) om att få göra sin stämma hörd som upprört den politiska hierarkin. Folkomröstning? Fi donc!

Visst är det märkligt ur själva grundbetydelsen i ordet demokrati – folkstyre, har slätats ut och devalverats till. Ja, vadå?

Idag när partierna ingalunda är de folkrörelser de var en gång i tiden och matriklarna i regeringskansli och riksdag, EU-parlament och diverse intresseorganisationer mer påminner om gamla tiders adelskalender med släkt- och familjeband åt alla håll, kan man ju undra var folket tog vägen.