Kalmar FF och 1 maj

Med ett lätt roat leende följer vi den enorma uppståndelse 1:a majfirandet i Kalmar har fått.

I stället för en ”normal” politruk ur sossarnas B-lag äntrade den defensive mittfältaren Henrik Rydström talarstolen och höll ett – tja, Henrik Rydström tal med all den pk-fernissa som Rydström brukar pensla på i bloggar och krönikor.

Många har nu ondgjort sig över att en av Kalmar FF:s rödaste spelare offentligt bekänt färg.

Vilka kopplingar finns mellan Socialdemokraterna och Kalmar FF undras det nu i den S-styrda staden.

Konspirationsteoretikerna har också noterat att kommunalrådet Johan Persson bar en FF-nål i stället för den sedvanliga S-rosen på kavajslaget.

Vad är det här för trams?

Självklart får även en fotbollsspelare uttala sina åsikter offentligt – även på arbetarnas högtidsdag. Andra kändisar i andra delar av nöjesbranschen har gjort samma sak tidigare, utan att det för den skull ifrågasatts.

Rydström har bara gjort exakt samma sak som exempelvis Camilla Henemark (nå, kanske inte exakt…), som gjorde ett bejublat framträdande – på 1 maj –  i Borgholm för några år sedan.

En Kalmar FF-spelare engagerade sig till den milda grad i den politiska världen att han till slut blev kommunalråd i Mörbylånga. Fast Kent Ingvarsson är förstås Moderat.

Risken för Henrik Rydströms del är dock att hans senaste engagemang blivit till men för hans fortsatta karriär på planen. Hur hinner han med att twittra, blogga, skriva krönikor, agera politiskt – och samtidigt träna?

Någon beslutsfattare inom Kalmar FF inser att han kanske inte gör det. Alltså hinner med.

Och sitter han på bänken eller i omklädningsrummet, hur intressant blir han då som kommentator av samhällslivet?

Men uttrycka sin åsikt får var och en göra – även fotbollsspelare, eller före detta fotbollsspelare. Det är en av de mer värdefulla sakerna med vårt land som vi har all anledning att fira –  inte bara 1 maj.