God jul min älskade ö
Jag cyklade i söndags en fem och en halv mil lång runda runt Öland. Ett par dagar kvar till julafton, andningen som bildar ångor när de lämnar lungorna i den bitande decemberkylan. Den sista eftermiddagssolen som hänger sig kvar innan Kalmarsund obarmhärtigt vinner dragkampen och slukar det allt rödare klotet. Jag älskar Öland. Inget sådär pliktskyldigast, lite förställande, utan helt oförbehållet. Som när man har funnit sin vän för livet eller redan från första stund man håller sitt barn i sina händer. Jag älskar verkligen Öland. Längs landborgskanten ser jag en fornborg, jag ser runstenar med ärofyllda texter om forna tiders ölänningars stordåd. Jag ser stora rösen och jag ser enkla stenar, alla vittnar de om människor som fått sin sista vila, just där Alvaret slutar och utsikten från landborgskanten över Kalmarsund tar vid. En plats att dö för. En ensam vråk svävar över mossen vid Resmo. Den höjer och sänker sig i vinden, liksom glider på luften. Tyst och stilla. Bara en äldre Saab som gasar på över Albyrakan bryter tystnaden för en stund. Frustande hästar leker någonstans vid avtagsvägen mot Lunda. Kastlösas vackra kyrktorn syns från långt håll, liksom vakar över nejden, hjälper människor på färd att hitta rätt. Rullar ned för landborgskanten. Farten får ögonen att tåras. Doften från Hagströms kycklingstallar sticker i näsan. Det är en levande jordbruksbygd. Gårdarna i Risinge börjar tända sina ljus, till och med lantbrukare kan ta en lite tidigare eftermiddag om det är söndag. Den nya cykelleden visar mig vinklar och vrår av min älskade ö som jag inte ens kände till eller som det var länge sedan jag såg. Det blir en upptäcktsfärd med alla sinnen. Kyrkbyn, Mörbylånga, Stora Frö - svischar förbi. Fuktiga Vicklebyskogen andas något som liknar en förväntan. Om bara tre månader kommer vitsipporna att färga hela området vitt. Nu förbereder sig marken. Snart, snart, snart, kan våren brista ut. När jag närmar mig Runsbäck har solen helt gått ned. Ändå känner jag mig trygg, hemma på min ö. Lamporna från Färjestaden leder mig hem, förbi Färjehallen där ljudet från en välbesökt match letar sig ut. Öland lever. God jul min älskade ö! PETER BOSTRÖM
