”Så kan det gå...”

INSÄNDARE

Minns ni den lille gubben och hans lilla, lilla gumma. Hon längtade så efter en gatlykta som kunde vägleda henne sista biten hem på kvällen? Utanför huset är det fortfarande becksvart utom vid fullmåne.

Någon gatlykta har inte synts till. Men hon har fått några trevliga kor, som lunkar i sakta mak utanför dörren. Enligt säker källa ska det dock finnas både lykta och tillbehör undanlagt för hennes räkning. Kanske kommunen känner på sig att de inte behöver sätta upp någon lykta. För det är så att den lilla, lilla gumman går i nya funderingar. Men vi tar det från början så ni hänger med.

Om ni minns köpte den lille gubben och den lilla, lilla gumman en tomt av kommun. Den låg så fint vid alvarkanten med vidsträckt utsikt runt omkring. Den lille gubben och gumman filade och ritade på ett litet sommarhus till sig och de besökande barnen. Efter ett tag var skissen klar. Då åkte den lilla gubben iväg till en duktig arkitekt i den stora staden. Jo, visst ville han göra en riktig ritning. Under tiden gick den lilla, lilla gumman hemma och funderade. Kanske skulle de lägga på en våning för att kunna se sundet åt väster när det kom hus framför dem. Den lilla gubben funderade och ritade ett nytt hus. Ett drömhus för den lilla, lilla gumman.

Med ritningen i handen for de till den lilla stadens stadsarkitekt. Han var mycket trevlig men så fick man inte bygga. Dessutom skulle byggnaden vara anpassad till byn både i utseende och färgsättning. Planen var ny och måste följas. Det förstod den lilla gubben och gumman. En ny tur hem till byn och efter mycket ritande visades en ny ritning upp. Den fick godkänt men färgen på huset. Vitt! Den färgen passande inte där på alvarskanten. Men gumman var envis. Hon hade sett de trevliga vita husen, som låg inbäddade i grönskan, i byn. Den färgen skulle det vara.

Sagt och gjort. Den lille gubben snickrade och snickrade och en dag stod det vitmålade huset färdigt. Den lilla gumman beundrade verket. Men såg inte långsidan mot norr lång och ful ut? Det där tornet det pratat om i många år kanske skulle kunna förverkligas på det här huset. Gubben sa till den lilla, lilla gumman. Du måste förstå att ett torn det bygger man inte hur som helst. De klurade och klurade och till slut fanns ett förslag. Kommun och grannar tillfrågades och en dag hade den fula långsidan ett välkomnande torn.

Vintern kom och snön vräkte ned. Där stod det ensamma vita huset. Den lilla, lilla gumman måste ge stadsarkitekten rätt. Det såg kallt och ogästvänligt ut och dessutom var det svårt att hitta hem när fåken drog över alvaret. Men färgproducenterna måste fått nys om den lilla, lilla gummans problem. Till våren kom rödfärg, som man kunde måla på den vita färgen. Nu fick den lille gubben byta hammaren mot penseln och huset blev falurött.

Den lille gubben och den lilla, lilla gumman trivdes mycket bra i sitt hus. Men en dag stod ett nytt rött litet hus på klintkanten. De var medvetna om att det skulle komma. Huset skulle stå där provisoriskt så att byggjobbarna hade någon plats att sitta när grannen byggde sitt hus. Sedan skulle det flyttas. Lite fundersamma var nog gubben och gumman. Huset var för stort för att vara en friggebod och dessutom fanns inget bygglov. Men gumman lånade villigt ut ström till byggjobbarna ändå.

Nu blev den lilla gubben undrande och tog kontakt med byggnadsnämnden. Jo, ett stort vackert hus skulle byggas på tomten framför den lilla gubben och den lilla, lilla gummans hus. Ritningarna besågs och då kunde den lilla gubben se att den inte följde byggplanen. Huset var för stort och högt och det som den lilla gubben försökt bygga året innan var plötsligt tillåtet. Ibland undrade han om det var för att han ritade själv och inte en välkänd arkitekt. Men den lilla, lilla gumman sa att det kunde hon inte alls tänka sig.

En del av utsikten försvann när friggeboden kom på plats men nu var hela utsikten tagen från huset. Den lilla, lilla gumman grunnade och grunnade. Skulle de satsa ännu mer pengar och bygga på huset. Så fick det bli. Det snickrades och snickrades och se en dag fanns ännu en påbyggnad. Nu såg den lilla, lilla gumman långt ut i sundet och allt var frid och fröjd. Men säg det som varar beständigt. Nu är ännu ett hus på väg upp efter hot från grannfrun att hela utsikten ska byggas för.

Vi får se hur det blir. Men den lilla gubben och den lilla, lilla gumman är van att kämpa. Dessutom är den lilla, lilla gumman släkt både med Gustav Vasa, båtsmän och amerikafarare och ingen av dem är kända för att ge upp. Men skulle det bli så illa så finns det kanske någon som är intresserad av den lille gubben och lilla, lilla gummans hus. För det är trevligt hus och är någon intresserad kan de väl höra av sig. Men då behöver den lilla, lilla gumman inte någon gatlykta. För den som flyttar hit blir säkert en sommarölänning.

LIlla gumman