Insändare: ”Fler lärare är viktigare än oanvända busskort”
Jag tycker att det är väldigt tråkigt med den debatt som blossat upp i media senaste tiden där det låter som att Mörbylånga kommun inte tar sitt ansvar gällande skolskjuts och att vi politiker struntar i landsbygden. Inget kan vara mer felaktigt.
Men jag tar gärna tillfället i akt att förtydliga det hela. I det nya reglementet för skolskjuts så är inget ändrat gällande kommunens ansvar för att se till att de elever som behöver skolskjuts till och från skolan får det. Det som däremot är ändrat är att alla elever inte får likadana busskort. Tidigare fanns bara ett kort, som alla elever som behövde skolskjuts fick. Det var dyrt och erbjöd ofta mer än vad som faktiskt användes. Så från och med augusti finns det två typer av busskort. Det ger möjlighet att anpassa busskorten utefter vad eleven behöver.
Att det finns två typer av busskort har väckt en del frågor, vilka jag och förvaltningen har svarat på. Vi har försökt vara tydliga och betryggande i att skjuts till och från skolan får självfallet alla elever som behöver det, när de behöver det. Värt att poängtera är att ingen av de som hörts i media i den här frågan har nekats skolkort, utan samtliga har skolskjuts till och från skolan. Den bild som målats upp stämmer inte med verkligheten.
Genom att anpassa busskorten efter det behov som våra elever faktiskt har så kan vi lägga pengar på lärare i klassrummen i stället för på busskort som inte används. Det tycker jag är klokt. Jag tycker att det är viktigare att vi har lärare på exempelvis Alunskolan än att det delas ut dyra busskort som inte används fullt ut.
Som folkvald är jag mån om ett gott debattklimat, att alla ska få tänka och tycka fritt. Och jag får vara beredd på att bli felciterad ibland, så som i det här fallet i ett öppet brev. Men det är viktigt att vi alla vet var gränserna går. Vårdnadshavaren har sitt ansvar, politiken har sitt, och tjänstepersoner med sin expertis har sitt ansvar.
Jag upplever att det finns en tendens i den här debatten att måla upp en bild av att kommunen inte vill möjliggöra att det ska gå att leva och bo på landsbygden. I själva verket kan vi konstatera att det är bussturerna på landsbygden och skolorna utanför tätorterna som kostar kommunen allra mest per elev. En kostnad som vi prioriterar just för att det ska kunna gå att bo i hela kommunen. För att även möjliggöra kollektivtrafik i områden som KLT inte trafikerar så är skolbussturerna öppna, så att alla kan köpa biljett och åka med. Det är en viktig del i att möjliggöra kollektivtrafik utanför tätorterna.
Att vi har tänkt förnuftigt kring hur vi köper in busskort till kommunens elever betyder att vi fortsatt har möjlighet att ha fler lärare i klassrummen, att det finns bussar man kan åka med även på landsbygden, och det är en del i att det fortsatt går att bo och leva i hela vår kommun.
Med vänlig hälsning
Liv Stjärnlöf (M)