Elsas rätt

Idag är min hund Elsa och jag hundvakter åt labradudeln Asta (blandning mellan labrador och pudel). Dom är lite skeptiska till varandra men i smyg så tittar dom åt den andres håll och nosar lite där den andre har legat. Jag försöker förklara för dom att dom är ju båda två jättefina hundar och om dom slappnade av så skulle dom kunna bli riktigt goda kompisar. Jag tror att dom förstår men Elsa är rädd att förlora mig och Asta är rädd att trampa på Elsas tår. Jag är ganska övertygad om att djur förstår väldigt mycket mer om människor än vad människor förstår om djur. Deras känsloliv och tankar är säkerligen olika våra men jag kan inte se hur deras känslor skulle vara mindre påtagliga för dom än vad våra är för oss. Hur kan vi då tycka att de är mindre värda? Många tycker nog att jag överdriver eftersom att jag får dåligt samvete om jag skulle få för mig att döda en spindel. Men jag ser framför mig hur spindelns liv från ägg till då att den får syn på mig sakta släcks och hur spindelsjälen singlar iväg. När eller om jag skulle äta en fläskkotlett så ser jag det odjurliga liv den lilla kultingen levt men hur glad hans mamma ändå blev första gång hon såg henne. Hur dom tillsammans hoppades på ett mirakel och att komma därifrån och leva lyckliga i alla sina dagar. Då går det ju naturligtvis inte att äta kotletten. Det går inte att tänka på vad jag egentligen äter och det är ju helkonstigt. Jag vill ju äta och tänka samtidigt. Överdriver jag? Lägger jag mina egna mänskliga känslor på djur som inte har samma förmåga? Jag vill inte vara omöjlig jag förstår att hela världen inte tänker bli vegetarianer. Jag tycker bara det är väldigt viktigt att försöka välja kött från ställen man vet tar sitt ansvar. Där djurens slipper äta sitt eget bajs. Om jag ska äta kött så ska det vara från en lokal slaktare eller jägare. Fram för ekologiskt, lokalt och öländskt kött! Vad tycker ni? Fram för debatt! www.djurensratt.se