Den eviga balansen

Den senaste tiden har det känts som att min initiativförmåga har gått i idé. Jag fastnar framför filmer, serier och datorn och även om jag gärna skulle göra något mer kreativt så förblir jag sittandes och gloende. Jag känner mig lite utpumpad och i behov av att bara sitta och låta sommarsäsongens jobb, stressande och alla festligheter rinna av mig. Genom att sitta och titta på Desperate Housewiveslåter jag mig själv stanna upp och bara vara ett tag. Jag har inte orimliga krav på mig själv, inte alls. Jag är ganska bra på att tycka att jag duger precis som den jag är. Men det finns ju gränser! För att sitta och sega framför en bra men tidsförödande serie måste jag övertala mig själv att det är ok. Jag får ta det lugnt ett tag, jag förtjänar det. Det är nog ganska nyttigt för mig faktiskt, lära mig att slappa utan dåligt samvete. Problemet är att huvudet blir så väldigt hungrigt. Det vill ha nya intryck och tankar. Det behövs balans i mitt liv. Men jag misstänker att det här eviga balanssökandet inte är så lätt som det kan låta. På gymnasiet så brukade min klassföreståndare säga till mig att hon tyckte att jag skulle börja motionera, för jag tänkte så mycket. Balans mellan kropp och själ är viktigt påpekade hon. Jag började inte motionera, men det borde jag kanske ha gjort. Det kanske skulle hjälpa nu också, kanske ska jag prova på det. Kanske har jag haft en obalans mellan kropp och själ hela mitt liv och nu är jag van vid det. Jag menar naturligtvis inte att jag sitter hemma på kammaren och är smart och tänker storslagna tankar hela dagarna. Just nu är ju problemet att jag efterlyser lite smartare tankar. Tror ni att motion hjälper? Eller ska jag läsa en intressant bok? Diskutera mera!? Eller ska jag bara skippa slappandet? Halsduken jag har på mig på bilden till höger är beviset på att något faktiskt kan bli gjort under tiden jag segar framför serier.