Kalle Karlsson: Kalle Karlsson: Innebandydöden på Öland kommer slå hårt mot Kalmarsund
Tendensen känns igen i samtliga lagidrotter. Det blir allt svårare att locka spelare till träning och match och truppnumerärerna blir mindre och mindre.
Tittar vi på antalet föreningar så blir även de färre. Det senaste decenniet är det inte bara Öland som drabbats av den stora innebandydöden. Även på andra sidan bron har flera klassiska lag tvingats kasta in handduken. Utöver våra ö-inslag; Högby, Borgholm och ”Mörby” herr, har lag som Studenterna, Kalmar IBK, Lindsdals IBK och Kvarnholmen, försvunnit från den lokala innebandyn.
Öland har under lång tid setts som ett litet innebandymecka med Färjestadens IBK och sedermera FBC Kalmarsund som det stora flaggskeppet. Idag ser det helt annorlunda ut bakom elitlagen i FBC. Borgholms kommun är till exempel närmast helt utraderad från innebandykartan. Det enda lilla hopp som lyser upp i vintermörkret är två flicklag i Böda/Högbys regi.
Längre söderut hittar vi, om man tittar utanför FBC Kalmarsunds organisation, endast SSG som komplement på herrsidan. En förening som med nöd och näppe fick ett lag till spel den här säsongen. Bland damerna ser det något ljusare ut med fyra lag i seriespel, varav tre fristående, utanför Kalmarsunds organisation (SSG, Färjestadens IBS och Mörbylånga).
De utdöende föreningarna och kala fläckarna på ön kommer i slutändan även att drabba elitverksamheten i FBC. Ju mindre urvalet är, desto färre lokala förmågor, får man upp. Det finns mängder av bolltalanger som går förlorade på grund av att de inte har något lag att spela i.
Visst, Kalmarsund har en egen ungdomsverksamhet, men finns det inga komplement på olika nivåer kommer svinnet av innebandyspelare när de kommer upp på junior- och seniornivå bli onödigt stort. Där vore det önskvärt att Kalmarsund tog på sig rollen som draglok för övriga föreningar. I alla fall mer än vad som är fallet idag.
Tappar man den lokala förankringen kommer även intresset bland publik, föräldrar och vänner att sina.
I en artikelserie i innebandydödens tecken kommer vi framöver att göra historiska tillbakablickar och även ställa frågan om hur det kunde bli så här. Varför finns inte föreningarna kvar längre? Kunde man ha gjort något annorlunda? Först ut är Borgholms IBK.
Lagidrotterna står inför tuffa utmaningar och dess existens ska man inte på något sätt ta för given.
”Tappar man den lokala förankringen kommer även intresset bland publik, föräldrar och vänner att sina.”Kalle Karlsson.
