Insändare: Ölänningar, sommarölänningar och turister
Skribenterna är oroliga för öns framtid och menar att varken sommargäster eller turister gör rätt för sig. Samtidigt läser man i pressen att flera kommuner i vårt land funderar på någon form av turistskatt. Men vad vore Öland utan sina sommargäster och turister? Visst finns det ett levande jordbruk men industrin sysselsätter inte många. För ett par år sedan slutade även Cementa att bryta kalksten på ön. Alla som besöker ön handlar i affärerna, många äter på de talrika trevliga matställena och tar del av det rika kultur- och musikutbudet. Turisterna betalar för sitt boende på campingplatser, i stugor eller på hotell. Vi som har sommarställen på denna fagra ö betalar litet mer för sophämtningen per utnyttjad vecka än de som bor året runt. Har vi kommunalt vatten betalar vi väsentligt mer per kubikmeter än de som bor permanent. Vi anlitar rörmokare, elektriker, grävfirmor och byggentreprenörer och hur många byggvaruhus skulle det finnas i Borgholm om det inte fanns några sommarölänningar? Men jag tycker absolut att fastighetsskatten borde gå till den kommun där huset står och inte till sommarölänningens hemkommun.
Kim Teleman och Tommy Melin menar vidare att sommarölänningarna drivit upp priserna på hus så att det blir svårt för ungdomar att köpa ett eget boende. Men höga priser på bostäder har väl också en positiv sida? När en ölänning blir pensionär och önskar flytta in till en lägenhet i Borgholm eller Färjestaden är det väl knappast en nackdel att vederbörande får en miljon i handen istället för ett par-tre hundratusen? Att en del byar saknar flera åretruntboende beror nog snarare på urbaniseringen än på en invasion av sommargäster. Sedan Ölandsbron öppnades för trafik 1972 har Ölands befolkning ökat. Men ökningen har främst skett i Färjestaden i moderna hus och lägenheter med lagom pendlingsavstånd till Kalmar.
Min mormor var öländska. Jag har tillbringat varje sommar sedan 1958 på Öland. Jag tycker det är tråkigt att man skall behöva känna sig som en parasit. I stället för en årligen återkommande debatt mellan ölänningar och fastlänningar kan inte vi ölänningar, sommarölänningar och turister förenas i vår kärlek till denna fantastiska ö?
Johan Silfwerbrand, sommarboende i Räpplinge-Strandtorp
