Det var inte självklart att Josefin, 39, skulle bli kock – ”Mamma skrattade när jag berättade”
Josefin Magnusson, 39 år, är uppväxt i Sebberneby på sydöstra Öland, där familjen är lantbrukare. Hon var tidigt med om grisslakt och fick hjälpa till. Pappa har alltid jagat medan mamma har lagat mycket mat och använt det som kom från gården.
Även om maten och råvarornas ursprung har varit en central del av Josefins uppväxt, var det inte självklart att bli kock.
– Min mamma skrattade när jag berättade att jag ville gå hotell- och restaurang. För hon hade bara sett mig steka ägg och baka sockerkaka. Och det stämde nog så jag förstår att mamma blev lite orolig, säger Josefin Magnusson och skrattar.
Här saknas innehåll
När Josefin skulle söka gymnasielinje fick det ske genom uteslutningsmetoden. Hon strök över alla utbildningar som verkade tråkiga. Kvar blev estetiska programmet, livsmedelsprogrammet och hotell- och restaurang.
– Då fanns det inte lika mycket att välja på som nu. Bagare passade inte för jag ville inte gå upp tidigt på morgonen, och jag var inte tillräckligt estetiskt begåvad så det fick bli hotell- och restaurang.
Det visade sig ganska snabbt att hon hade valt helt rätt. Hon hade hittat sitt kall i livet. Josefin fick vara kreativ, baka, uppleva roliga praktikplatser och testa nya grejer.
– Hamnar du på rätt restaurang så är det inspirerande och kul att vara kock, men på fel ställen kan det vara hemskt och stressigt. Men visar man framfötterna så får man ofta bra jobb. Min drivkraft har varit att laga god mat, hitta inspiration och att prova nya saker.
Efter gymnasiet var det dags att söka jobb och hon blev tipsad om att Hotell Borgholm sökte en kökschef.
– Det är konstigt såhär i efterhand men jag hade aldrig hört talas om Karin Fransson och hennes mat. Jag hade inte mycket erfarenhet men min mamma tyckte att jag i alla fall kunde prova att söka tjänsten, och det gjorde jag.
Josefin blev kallad till intervju men fick inte tjänsten. Däremot blev hon erbjuden en provanställning som kock och började jobba där 2003.
– Det var jättekul att få jobba med Karin Fransson. Jag kunde inte så mycket i början men fick lära mig snabbt. Det var mycket örter, vi fick hela tiden göra nya saker och hon har alltid låtit oss vara med och bestämma.
2004 brann hotellet ner och under det året jobbade hon på ICA i Grönhögen för att sedan vara tillbaka på Hotell Borgholm 2005, när det var återuppbyggt. Efter några år tog hon en paus och bodde i Australien under ett år.
– Det hade varit några stressiga år och jag behövde bryta av och göra något annat.
”Det är ingen idé att hetsa upp sig i onödan”Josefin Magnusson
Stressen är en av baksidorna med yrket, som har blivit lättare för Josefin att hantera genom åren.
– Det är ingen idé att hetsa upp sig i onödan. Det gäller att fokusera på en sak i taget och på sådant jag kan påverka. En viss nivå av stress måste man tåla som kock. Jag har trots allt valt ett yrke där man själv inte är viktigast utan det är gästen.
Ett år i Australien fick räcka och sedan var hon tillbaka på Hotell Borgholm, där hon jobbade i totalt 20 år.
– Jag har trivts för jag fick alltid göra något nytt och blev inte uttråkad, dessutom kunde jag resa två månader om året. Det gick också att åka på praktik på andra restauranger.
Mycket har förändrats i branschen under de åren, bland annat jargongen. Den kunde tidigare vara grov och det gällde att hänga med för att bli accepterad.
– I början av min karriär var det en hel del sexskämt och det gällde att vara snabb tillbaka för annars uppfattades man som mjäkig. Jag har också varit med om att det har skrikits och kastats saker i köket. Det var ingen rolig upplevelse.
– Men nu för tiden är det ett helt annat klimat. Det är nästan åt andra hållet, att ingen vågar skämta för man är rädd för hur det ska uppfattas.
Hur kommer det sig att inte fler kvinnor är kockar?
– Det är nog många anledningar. Många kvinnor slutar när de får barn för det är svårt att anpassa yrket till det. Det är ganska slitsamt och sena kvällar vilket inte passar alla.
– Jag har alltid gillat kallskänken men många kvinnor förpassas dit på grund av att de av tradition ska vara där, det blir en kvinnlig stereotyp. Det är inte alla som vill vara där. Men jag tror att det också börjar bli bättre.
– Jag har haft en fördel att jobba för Karin som själv är kvinna. Vi hade under perioder fler kvinnliga kockar än manliga.
Förutom matlagning är resor Josefins stora passion i livet. Hon har i princip sett hela Sydostasien.
– Jag hade precis börjat med Sydamerika när jag fick barn för några år sedan och har sedan dess inte varit iväg. Sri Lanka och Indien är mina favoriter. Det finns så mycket god mat, mycket att se och folket är väldigt vänliga.
Huvudanledningen till resorna har varit att få sol och värme men det har också gett många kulinariska upplevelser som hon har haft stor nytta av.
– Jag har ätit så mycket god mat och har genom det fått inspiration med mig hem. Även Karin blev inspirerad genom mig och tillsammans resonerade vi oss fram och ibland landade det i en maträtt på menyn.
Hon beskriver sig själv som en matnörd i ständig jakt efter inspiration till nya smakkombinationer eller maträtter. När hon tittar på tv blir det bara matlagningsprogram och tycker det är kul att laga mat till sig själv.
– Det är när jag står hemma i mitt eget kök som det går att testa nya saker. Sedan är det roligast att göra andra glada med min mat, det är få saker som gör folk så glada som god mat.
Är det svårt att bjuda dig på mat?
– Folk blir ibland nervösa när de ska laga mat till mig för att jag är kock. Men det behövs inte, jag uppskattar mat som lagas med kärlek och bra råvaror. Laga maten på ditt bästa sätt, då gillar jag det.
I samband med att hon blev mamma fick Josefin möjligheten att jobba dagtid och åtta timmar per dag för att få det att fungera.
– Jag är oerhört tacksam för den möjligheten, det kändes tryggt och skönt. Men med tiden började det kännas lite tråkigt och jag stagnerade i utvecklingen.
Det behövdes en nytändning och det var precis vad Valmire Hasani erbjöd när hon kom med förslaget att de skulle starta en food truck ihop. Josefin slutade på Hotell Borgholm och i vintras drog de igång Garden Tacos. De har under våren serverat tacos vid Giraffen i Kalmar och på olika evenemang. I sommar kommer de att finnas vid Folkan i Borgholm.
– Det har varit väldigt kul att jobba med något som jag själv har varit med och skapat. Jag har fått lära mig massor av nya saker. Sedan har det varit tufft på grund av lågkonjunkturen men det kommer vända så småningom.
– Via food trucken får jag uppskattning direkt för det jag lagar och det är roligt. Det får kockar sällan på en restaurang eftersom vi är så långt ifrån gästerna.
Vad är ditt mål i framtiden?
– Jag vill skaffa fler food trucks och inte bara tacovagnar utan det kan vara andra inriktningar. Det behöver inte vara hamburgare, det kan vara vad som helst. Med en food truck finns det egentligen inga begränsningar.
Snabba frågor
Vad äter du hemma?
– Allt möjligt, det beror på vad som finns hemma. Den senaste tiden har det blivit mycket lammnacke med nudelsallad. På sommaren blir det en hel del grillat.
Äckligaste maten?
– Jag har väldigt svårt för inälvsmat. Jag blev erbjuden komage en gång och det gick inte.
Mest underskattade rätten?
– Spagetti och köttfärssås med lite ketchup på och helst inga grönsaker.
Vilken är din favoritrestaurang?
– Jag är väldigt sällan ute och äter. Det godaste jag har ätit var på ett hak med stampat jordgolv någonstans i Asien. De serverade krispig rispannkaka med goda tillbehör. Det var förbaskat gott och kostade en tia.
Lufsa eller kroppkakor?
– Kroppkakor!
Tråkigaste rätten att laga?
– Det är inte kul att knäcka ägg till 20 liter äggröra till hotellets frukost.