Ledare: Erik XIV borde ha lärt oss läxan om arsenik
Det har varit mycket surr kring dricksvattnet i Mörbylånga kommun. Det finns sådant som är oroväckande och det finns sådant som absolut inte är okej.
Oroväckande är TFA-värdet i Färjestadens vattenkranar. Siffran för Triflourättiksyran uppgår till 870 nanogram per liter vatten, vilket är över EU:s gränsvärde på 500.
Sverige har ingen gräns för TFA och det finns egentligen inget som rakt av påvisar hälsofara med det höga värdet i det öländska dricksvattnet. Forskarna vet helt enkelt inte.
Det vi dock säkert vet är att arsenik inte är något bra att få i sig. Den kunskapen fick vi med oss redan från småskolan och berättelsen om Erik XIV:s förgiftade ärtsoppa.
I helgen var det Sopp-safari och rösta fram den godaste soppan på sydöstra Öland. Ett populärt sätt att avsluta höstlovsveckan med att äta sig fram längs med Fågelvägen mellan Gårdby och Ottenby.
Kunde i tanken inte låta bli att koppla till Erik XIV. För längs den här vägen finns det fortfarande områden där köken tvingas att använda transporterat vatten på dunk. ”Bara” cirkus 450 år efter att ärtsoppan tagit Vasakungen av daga...
Förståelse för att det inte är någon lätt eller billig konst att styra om rörläggning av kommunalt vatten. Men det går att höja på ögonbrynen för hur arsenik-uppföljningen gjorts av såväl Mörbylånga kommun som länsstyrelsen.
”När tre av de första fyra provsvaren visade på arsenikförekomst så borde det ha ringt en varningsklocka någonstans hos krismyndigheten.”Peter Boström
Självklart borde det gått ut en skarp uppmaning till alla längs med sträckan Stenåsa-Södra Kvinneby att provanalysera sina brunnar.
När tre av de första fyra provsvaren visade på arsenikförekomst så borde det ha ringt en varningsklocka någonstans också hos krismyndigheten länsstyrelsen.
Bara som lokaltidningsreporter kan jag plocka fram ur minnet platser på sydöstra Öland där länsstyrelsen tidigare varit inkopplade i samband med upptäckt av högst inofficiella och mindre miljövänliga sopstationer (läs nedgrävt skräp).
Självklart borde det vara prioritet att lokalisera källan till arsenikförekomsten i dricksvattnet. Nästan lika viktigt som att förse byborna med drickbart vatten. Omedelbart.
Det är ju liksom bara en fråga på liv eller död. Bokstavligt.