Ledare: ”Det är sorg hemma i byn”

Olyckorna har skett i jordbruksarbetet. Ofta i samband med något som gjorts som det alltid har gjorts, men där något gått snett.

* Se till att allt kommer vidare på lastvagnen. Men den här gången åker en lucka igen och allt är för sent.

* Kläder som fastnar i jordbruksmaskinen och så hastigt blir det som en snara runt halsen som inte går att komma loss ifrån.

* Det kopplas mellan traktor och vagn. Något sätts i rullning och kraften som klämmer blir enorm.

De tre ovan nämnda dödsolyckorna är tyvärr hämtade från verkligheten och bara på Öland sedan 2017. Jord- och skogsbruk är procentuellt den mest olycksdrabbade branschen vi har i Sverige. Vi pratar ofta ensamarbete, oberäkneliga djur och stora maskiner.

Enligt tidningen LandLantbruk så går det att skönja i olycksstatistiken hur det satsats på arbetsmiljöåtgärder i landet. Under fem år minskade olyckorna inom jordbruket genom projektrubriker som Säkert Bondförnuft under ledning av LRF och SLU med medel från både staten och EU.

Sedan försvann pengarna, projekten skrotades och så gick olyckssiffrorna upp igen. Alla olyckor går inte att förebygga bort, men det märks ändå skillnad när insatser sätts in.

Om man studerar statistiken så ser man att de äldre lantbrukarna är överrepresenterade i skadestatistiken. Det kan i och för sig finnas mörkertal, att yngre lantbrukare har bättre läkekött eller möjlighet att stå emot skador, men troligare är att yngre lantbrukare lättare går att utbilda och få in i ett säkerhetstänkande.

Samtidigt, och det är något motsägelsefullt, så visar en enkätundersökning att särskilt unga lantbrukare verkar vara av inställningen att olyckor ”hör till” lantbruksyrket. Detta är en attityd som det finns all anledning att motarbeta.

Det får aldrig vara värt att chansa. Inte i yrken där livet finns med som insats.