Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”Jag har lärt mig en viktig läxa”
Det börjar vara länge sedan nu. Men under några år var det mer regel än undantag att jag var bakfull minst en gång i veckan. Vi var unga och oslagbara, det var fest och krogrundor. Priset vi fick betala var baksmällan dagen efter. Då låg jag som ett kräk i soffan med huvudvärk, tittade på film och längtade tills pizzerian skulle öppna.
Då tyckte jag synd om mig själv men det var inte värre än att baksmällan började avta på kvällen och det kändes definitivt värt att festa igen nästa helg.
Nu för tiden är det betydligt lugnare och det är tur det. Jag har faktiskt inte kunnat dricka något alls under tiden jag behandlades för min cancer. Alkoholen reagerade dåligt med min medicin. Det räckte med en öl och sedan fick jag hjärtklappning, blev andfådd och väldigt varm.
Det kostade mer än det smakade.
Men nu är jag cancerfri och i helgen var min bror och fru på besök. Det var väldigt trevligt att sitta ute i den varma sommarkvällen och prata om livet. Det blev en öl och sedan fler. Det var svårt att inte leva i nuet. Kvällen hade blivit natt när vi till slut gick och lade oss.
Några timmar senare vaknade jag och min fru med ett ryck. Vår tvååriga son studsade på knä i sängen och utbrast.
”Vakna mamma och pappa, vakna”.
Med min mjukaste röst bad jag honom att sova en stund till. Men det var för sent, han var redan klarvaken och hungrig.
”Nä, frukost!”
Klockan var 06.30 och det var bara att duka fram mjölken, smöret, smörgåsarna och yoghurten. Min fru hade varit smart och lagt sig någon timme tidigare än mig och var därför i bättre form.
När frukosten var uppäten var det vår son som tog tag i taktpinnen och det var bara att försöka hänga med.
Jag tänkte nostalgiskt tillbaka på ungdomens bakfyllor med film-tittande framför tv:n, men det var inget som intresserade min son. Utomhus sken solen och han ville ut och fånga dagen. Vilket var helt förståeligt.
Full av liv sprang min son ut genom dörren till den lummiga trädgården. I handen höll han en trött pappa med tröga tankar och grusiga ögon, som ångrade alla öl och att kvällen blev natt.
Min son sprang till sandlådan, ville sedan gunga, åka rutschkana och plocka äpplen till fåren. Han tänkte inte visa någon omsorg för sin bakfulla pappa, som var rädd att huvudet skulle sprängas varje gång han böjde sig ner.
”Kan jag få lite av din energi?”
”Nä”, sa min son och skrattade.
Efter en stund landade jag i hängmattan och min fru, som hade städat och diskat undan från kvällen innan, fick istället vara lekkamrat.
”Gunga matta”, skrek min son glatt och ganska omgående hade han klättrat upp i hängmattan och studsade euforiskt på min mage. Vilken dag som helst hade jag tyckt det var mysigt och roligt. Men den här dagen fick han mycket ansträngda leenden som svar.
Det var ingen rolig dag för mig och det värsta var att jag hade ingen annan att skylla på än mig själv. Jag har lärt mig en viktig läxa. Det kostar betydligt mer än det smakar att vara bakfull och umgås med en tvååring.
