Magnus Anderberg: Är några pengar viktigare än till mataffär? – Ölänningar curlade
Det är ingen rocket-science att förstå att reglerna för stöd till obemannade butiker redan skulle funnits på plats för 5-10 år sedan om Ica gått i bräschen för utvecklingen. Men det var istället AutoMat, 24-Sju och andra mindre inflytelserika företag.
Trots att massor av mataffärer lagt ned även på Öland så finns det väl knappast någon landsbygd som är så curlad. Främst på grund av ”badjävlarna”. Sorry, men utan turisterna hade det knappast funnits 13 Ica-affärer, varav sex(!) på norra Öland. Plus Coop-affärer.
För er som är söndercurlade, låt mig bjuda på ett minne från östra Öland. För cirka två år sedan skulle vi till Gråborg för att grilla. Ingen av oss hade korvbröd. Det är 20-25 minuter till närmsta affär (Almérs). Det slutade med att en farsa i gänget bakade korvbröd för att slippa slösa på tid, pengar, bensin och barnens tålamod.
För två veckor sedan gjorde vi en liknande utflykt. Då stannade vi vid 24-Sju, jag joggade in och handlade på under en minut från att bilen stannade till att vi rullade igen. Snabbare går det knappast någon annanstans på Öland. För att komplettera är det perfekt med självbetjäningsbutiker.
Butiken i Spjutterum har funnits sedan sommaren 2023. Trots nyhetens behag så gick det bättre den här sommaren än förra enligt ägaren, Andreas Milesson. Rätt logiskt egentligen. Vi på landsbygden har byggt upp en vana av att handla på vägen hem från jobbet. Men folk inser att det är smidigare och inte särskilt mycket dyrare att handla i den lilla lokala butiken, roligt att stötta den lokala handlaren och en samlingspunkt (även för ungdomar).
Är några pengar och stöd viktigare för landsbygden än till mataffär? Tveksamt. Är det då inte konstigt att det inte redan finns? Trots allt har lanthandelsdöden pågått i ett 20-tal år och självbetjäningsbutikerna ploppat upp sedan 5-10 år tillbaka.
Nej, det är inte konstigt. Men nu har Ica-draken tydligen hakat på trenden runt om i landet och det är väl något som talar för förändring.
Jag minns med värme hur jag och brorsorna cyklade till affärsinnehavaren Alfons (bra namn) i skånska Kungshult för att köpa Rigi-choklad, hockeypulver och fotbollskort i början på 90-talet. Liknande minne har säkert folk från Örjans livs (också utmärkt lanthandelsnamn) i Glömminge.
Kring millennieskiftet jobbade jag själv i en större affär. Då körde lanthandelsägaren runt med en kundvagn för att handla på sig sill och billigt kött. Det var rätt tragiskt.
Lika trist verklighet är det nu. Andreas på 24-Sju-butiken i Spjutterum berättar för mig att det är svårt att ha kött eftersom det blir så dyrt: ”Kasslerns in-pris hos grossist är dyrare än Ica:s ut-pris. Då är det inte lönt att ha här”.
”Man måste ha rätt flink på IT generellt, om du inte är datavan blir det sjukt tufft med beställningar och allt”Andreas Milesson om att driva en självbetjäningsbutik
Intresset har väckts för en butik även i trakterna kring Gårdby, efter att ha märkt hur bra det funkar i Spjutterum.
Men det finns en problematik i det här, för jag tror att många pensionärer gärna skulle engagera sig i en lokal mataffär – men tekniken gör det svårt. Du ringer inte in till mejeriet och bageriet och beställer 10 standardmjölk och fem Pågenlimpor längre. Andreas på 24-Sju konstaterar att ”man måste vara rätt flink på IT generellt, om du inte är datavan blir det sjukt tufft med beställningar och allt”.
Och för att den yngre generationen ska kunna engagera sig så är ett stöd guld värt. Att jobba 100 procent och sedan driva en affär därtill är imponerande, närapå övermänskligt om man har familj såsom Andreas och Ida.
