Ordningen återställd – Färjestaden tillbaka som mästare

10-0 i semifinalen mot IFK Borgholm. 4-0 i finalen mot GAIF nu.

Siffrorna talar sitt tydliga språk, det fanns helt enkelt ingen av de öländska konkurrenterna som kunde rå på Färjestaden i kampen om ÖM-guldet. Lördagens titel var lagets åttonde under det senaste decenniet.

Och den första för Anna Wretman.

– Det känns kul. Jag tycker ändå vi gör det bra efter förutsättningarna. Det är väldigt varmt, men det är det ju för båda lagen. Vi försöker driva tempot i matchen och det gör vi helt okej, säger hon.

Den bolltrygga 20-åringen spelade en nyckelroll i segern. GAIF stretade emot starkt inledningsvis i den gassande solen på Rällavallen. Det skulle ta 37 minuter innan Färjestaden fick hål på keepern Jill Thuresson.

Ebba Larsson skapade en dubbelchans, som sedan ledde till att Anna Wretman fyllde på och kunde sätta 0-1 från straffområdeslinjen. Bara minuter senare var det dags för innermittfältskollegan Tova Lindeborg att öka på till 0-2 med en fin distansträff i nättaket.

– Jag hade inte så bra koll på motståndet, det var många år sedan jag mötte GAIF. Men jag hade hört att det var ett tufft lag att möta, som gick in hårt i närkamperna. Och det stämde.

Om inte finalen var avgjord i halvtid, så var känslan att den definitivt blev det precis i inledningen av andra halvlek. Wretman gjorde sitt andra när hon petade in en hörna i tumultet i straffområdet.

Ett mål i semifinalen och nu två här. Kommentar?

– Lite chockerande. Jag brukar ju inte göra mål. Men de målen jag gör, gör jag ofta med vänstern.

Du står på två seriemål efter våren, känner du ansvar att det ska bli fler i höst?

– Nä, det är ingenting jag tänker på så. De kommer när de kommer, haha. Men det är klart, Ofelia (Medhammar) gjorde ju många mål för oss. Så det är väl flera som får sticka upp och hjälpa till med det nu.

Blir det något guldfirande i kväll?

– Ja, vi ska grilla ikväll på Tallhöjden, med herrarna. Så vi hoppas att det blir en vinst för dem också...

Det var raka motsatsen till ”glidtacklarväder” på Rällavallen. Men det brydde sig inte Mia Karlsson om. Den rutinerade mittbacken, som vunnit flera ÖM-guld med just Färjestaden, var en av GAIF:s bästa spelare i finalen och svarade bland annat för flera fina brytningar i första halvlek.

– Det var jättetufft. Det är lite svårt för en annan också, för jag har inte hunnit vara delaktig på träningar så mycket som jag hade önskat. Utan man har bara hoppat in och spelat matcher hela säsongen, nästan. Så det är lite uppförsbacke redan från start. Men man får leva på sina gamla meriter, säger 35-åringen.

Och det såg ut att gå ganska bra ändå?

– Ja, precis... Man har ju spelat ganska mycket och har rutinen. Så det är den man får anpassa sig till. Försöka ligga rätt, hjälpa andra och styra och ställa så mycket man orkar.

Division 2-laget fick ihop en avbytare till slut, men det hade behövts fler för att möjligtvis orka hålla liv i matchen längre.

– Jag tycker att vi började bra när vi hade friska lungor allihop. Vi kunde föra lite spel och även hota med ett par anfall och något avslut. Men det är varmt, det tar på krafterna och man märker att ju mer tid det går så tappar vi det, säger Mia Karlsson.