Mörbylånga blåstes på serieledningen i sista minuten: ”Vi skriker att det är hands”

Det var en idyllisk kväll på Borgholms IP när det vankades seriefinal och derby i en och samma match. Förutsättningarna var fantastiska och matchen levde omedelbart upp till de på förhand högt ställda förväntningarna.

Borgholm tog, inte helt oväntat, tag i taktpinnen direkt från start och skapade framförallt en mängd med hörnor. Det blev en hel del målchanser också medan Mörbylånga mest låg och väntade på att kunna ställa om.

– Det tog ett tag innan vi kom in i det. Det var svårt, säger Möbylångas keeper, Jennifer ”Jempa” Nilsson.

Det hände titt som tätt att Mörbylånga hittade sin targetforward Cajsa Engqvist som allt som oftast sökte Therese Trofast i djupled. Känslan där och då var att om Mörbylånga skulle göra mål, så var det Trofast som skulle göra det. Så blev det, men kanske på ett sätt som ingen på Borgholms IP trodde.

– Det var gutt. Vi är starka på fasta. Det är väl inte där ”Tessan” (Therese Trofast) brukar göra mål, men hon gör mål på allt. Det är tacksamt att ha henne.

Målet kom nämligen på nick efter en längre frispark. Därefter fick Borgholm ännu svårare att hitta klara målchanser, trots ett massivt spelövertag.

– Jag tycker det är en ganska jämn match. De kanske har mer boll, men vi skapar typ lika mycket chanser. De har inte jättemycket och vi har några lägen också.

I slutet av matchen avtog hemmalagets målchanser mer och mer. Istället var det Mörbylånga som var närmst ett andra mål i slutet av matchen. Bland annat med en boll i ribban.

– Det är vi som har trycket på slutet. Vi har typ fyra lägen sista kvarten.

Men detta var en match som inte var logisk. När Mörbylånga nästan hade räknat hem en skrällseger hände det som inte fick hända.

Bollen studsade upp på en arm i Mörbylångas straffområde. Mörbylångas tränare Rickard Svensson om situationen som avgjorde matchen:

– Det är ju en solklar hands, på en Borgholmsspelare. Vi skriker att det är hands, både Gustav (Erlandsson, tränare) och jag. När han blåste tänkte vi, vad bra. Men han pekade på straffpunkten. Borgholmsspelarna vände, alla såg att det var en solklar frispark.

Även om det spelmässigt kanske var rättvist med ett oavgjort resultat grämer det i MGoIF-tränarna efteråt.

– Hade de gjort mål på ett spelmål i 70:e minuten, så fine. Men vi radar upp målchanser. Man vill ju ringa polisen och anmäla en stöld. Men visst, alla kan göra fel, det blir bara en så konstig situation.

Gästernas målvakt, Jennifer Nilsson, som var deras kanske absolut bästa spelare ihop med mittbacken Louise Fransson och inhoppande Emma Nilsson, fick till slut vittja nätet efter straffen.

Du chansade åt ett hörn?

– Ja, varför gör man alltid det? Jag skulle ha stått kvar, haha.

Hon var självfallet besviken efter slutsignalen.

– Jag tror Borgholm är mer nöjda med detta resultatet än vad vi är. Det känns som en förlust när man släpper in ett sådant här mål.

Bäst i hemmalaget var de offensiva krafterna Sigrid Bertilius och Wilma Henning som framförallt i den första halvleken radade upp målchanser.