Peter Boström: Peter Boström: ”Vi gick i söndagsskola för att ha något att göra!”

”Jag blir gaaaleeen!”, skriker jag så att hela kvarteret hör.

”Säj nått nytt”, suckar tonåringen luttrat.

Hans generation har inte behövt uppleva det som vi 70-talister fått gå igenom. Det var Halv fem med clownen Manne följt av Språka på Serbokroatiska som underhållning.

Vi hade Söndagsskola i församlingshemmet för att ha något att göra. På gympan fick vi hålla till på bygdegårdens såphala golv.

Lösgodis innebar att vi fick peka på varje godisbit som sedan Jalle i Q8-luckan fick lägga i en minimal liten påse. När Mange fick en ”daaatoor”, en Commodore 64:a men det visste vi ju inte, så var det hur stort som helst.

Där någonstans började det gå åt helsike för världen. Eller, ja, för mig i alla fall.

Att vara anställd vid ett mediaföretag idag och knappt hitta rätt knapp på fjärrkontrollen till tv:n är tufft. Det är att ständigt kippa efter luft när koncernens it-supportergrupp sänder ut om någon ny uppdatering av ”programvara” eller några ”kpi-siffror”. För mig skulle it-supportergrupp kunna vara någon hop som hejar på Italien, ja ni fattar.

Härom veckan fick jag order av min hustru att nu fick det vara nog. Det har blivit lite för många tv-abonnemang, medlemskap och prenumerationer.

”Du säger ju ja till allting!”, röt hon.

Och när jag då bara andades det där om att det ju liksom var en förutsättning för vårt umgänge så tittade hon undrande på mig.

”Att jag sa ja framför vigselförrättaren alltså”, förtydligade jag.

Som straff har jag nu därför fått ett par dagar på mig att avsluta. Inte äktenskap, än, utan allt annat som jag sagt ja till genom åren.

Att vrida ett ” ja” till ett ”nej” har däremot visat sig vara lättare sagt än gjort när det gäller världens alla moderna bolag. För det har räckt att säga ”ja” och ”jajamänsann” i telefonluren till exempelvis tv-kabelbolaget (jag vet att det något annat), så är det ett rent helvete att försöka bli av med det man beställt.

Det tog mig hur många ”sajter”, ”klick” och ”chattar” som helst innan jag ändå till sist fick fram ett telefonnummer dit jag skulle ringa om min som det tydligen hette ”nedgradering”.

Det var då jag uttryckte mitt själsliga tillstånd på ett högljutt sätt inför både grannar och son såsom ”galen”.

Efter att ha suttit i telefonkö var jag ordentligt uppeldad och i form för att verkligen ge tv-kabelbolaget var det tål.

En Jakob svarade och var hur trevlig som helst. Förstod fullständigt att mitt behov av fyra digitala boxar var i mesta laget. Elegant och lätt strök han mina boxar rakt av och jag blev så lättad att när han då erbjöd mig en hockeykanal så sa jag ja av bara farten.

Efter att först glatt lagt av luren så kom tanken:

”Hur förklarar jag det här för hustrun, att vi ska ha tillökning...av en liten hockeykanal?”

** När man ser brostatistiken så kan man ju konstatera att det var tur att coronan också tog semester på Öland!

** Alla vill ha ett bankkontor men ingen har varit där. Är det inte något religiöst paradisaktigt över det?

** Kärt barn har många namn. Och Skansenskolan.

** För vandalernas egen skull, hoppas lagen får fast i dem först. För om Arne får tag i dem så lär de få år av intervaller och magbrännare!

** Ölandsbladets artikelserie ”Det spökar på Öland” har kommit fram till del 4. Del 5 till 98 handlar om de på kommunhuset.

** Kungsrallyt körs i augusti 2021. Men på kustvägen är det som vanligt rally alla dagar om året!