Seppo om livet och hobbyn: ”Jag är en fanatisk sportfiskare”

– Mamma behövde akut göra kejsarsnitt en månad för tidigt, vilket ansågs mycket då. Jag var mer eller mindre dödförklarad och det anordnades ett snabbt dop. Men jag klarade mig, säger Seppo Lippo och berättar att livet i Finland för 60 år sedan var tuff tid på många vis.

Familjen livnärde sig som lantbrukare men bestämde sig för att göra en stor förändring i livet. Fadern var i grunden finsnickare och därför skulle flytten gå till Australien där han hade blivit erbjuden arbete. Seppo var runt tre år då.

– Men så hade vi en morbror i Husqvarna som vi stannade till hos för att hälsa på. Mest eftersom de visste att det skulle ta tid innan de fick träffas igen.

Morbrodern var skogsarbetare och erbjöd Seppos far att hänga med ut ett par veckor i skogen och tjäna extra pengar innan resan skulle bära vidare.

– Pappa hängde med. Men dilemmat var att han älskade jobbet och ville stanna kvar.

I stället för Australien kom familjen att bosätta sig på orten Nykroppa, i Filipstads kommun.

– Haha, ja vilken vändning va? Jag har funderat över hur livet blivit om vi hade hamnat i Australien, det hade varit kul att vaska guld och fiska. Det får bli någon gång i framtiden, säger Seppo som alltid har haft ett intresse för natur och fiske.

Han har provat sig fram i livet med olika jobb och för tjugo år sedan träffade han kärleken Susan och blev bofast på Öland. Tillsammans drev de lanthandeln Albyboden under ett par år.

Sedan många år tillbaka arbetar han för en myndighet och arbetar skift i Skåne vilket genererar en hel del ledighet mellan arbetet.

Den 13 april för två år sedan tog livet en ny vändning då han plötsligt drabbades av en kraftig hjärnblödning.

– Jag hade jobbat ett par dagar och befann mig i stugan jag hyr i Skåne. Jag hade varit nere och fiskat och knallade upp till stugan där jag började laga mat. När jag stängde av spisen började mitt högra öga gå som ett stroboskop. Sedan slog jag i golvet. Det var en massiv stroke och jag låg där på golvet, pendlades mellan att svimma och vara vaken.

Han lyckades ändå ringa till Susan som genast insåg att något var fel.

– Jag hade tur hela vägen, för tiden är det viktiga. Ambulansen var i närheten och tog mig till Ängelholm. Men läkaren kunde inte hitta felet, de fann ingen åderförkalkning.

Seppo berättar att hans pappa hade haft tretton hjärtinfarkter och fyra strokes, något han klarade av tack vare en bra fysik. Även hans mamma drabbades, tre hjärtinfarkter och en stroke.

– Så jag har det i arvet. När jag berättade om mina föräldrar så förstod läkaren.

Under tre månader klarade Seppo inte av att göra någonting. Att ta sig tillbaka både mentalt och fysiskt var en kamp. Men så upptäckte han att det som hjälpte honom mest från den enorma hjärntröttheten och orkeslösheten vara att komma ut i naturen.

– Susan körde oss till stranden. Jag kastade i ett bottenmete, drack kaffe i solen och mådde då hur bra som helst. Ju mer jag var ute i naturen, ju mer tillfrisknade jag. Idag mår jag bra, visst jag kan känna av sviterna, men jag jobbar och lever som vanligt. Men en sådan händelse kastar om perspektiven en del.

Han är, som han själv beskriver sig, en fanatisk sportfiskare. Inte konstigt kanske med en mamma som kunde titulera sig svensk mästare i mete 1978 samt pappan som blev nordisk mästare i pimpelfiske.

Seppo engagerar sig aktivt i Ölands sportfiskeklubb som gör ett jättearbete med att restaurera bäckar och annan biotopvård för att öring och gädda ska leka och för att ynglen ska få förutsättningar att klara sig.

Han specialitet är att få havsöring att nappa, men även skrubba (flundra), strömming och sik fastnar ibland på kroken. När det gäller att fiska plattfisk så krävs ett bottenmete.

– Med hjälp av ett sänke som tar betet till botten kastar jag sedan så långt jag kan och släpar betet efter sandbotten. Det blir då ett doftspår. Du förstår, fisken är som en jakthund, de har en otroligt bra näsa och stannar till vid doftspåret och följer det till betet.

När han metar brukar han rigga upp tre stycken spön samtidigt. Vid ett tillfälle var han vid Horns udde och metade och möttes av - vem vet vad?

– Plötsligt nappade det på det nordligaste spöet, spöet böjde sig och rullen tömdes. Jag fick hålla emot spolen och linan gick av, när jag håller på att veva in den så händer samma sak med andra och därefter tredje spöet. Som om en ubåt skulle ha dragit iväg med metet. Jag vet inte vad, men det kan ha varit rejält stora torskar eller möjligtvis stör som kom in.

Trots spänningen med fisket så är det inte napp på kroken som är det väsentliga menar Seppo.

– Det är naturupplevelsen och allt runt omkring som är den viktiga. Det kan vara att laga mat och en god kopp kaffe. Jag fotograferar även en hel del när jag är ute, det blir liksom en hobby i hobbyn.

Tisdag den 23 mars fyller fiskeentusiasten Seppo 60 år, högtidsdagen har han redan firat med de närmsta i familjen.