Magnus Jansson: Magnus Jansson: FBC:s säsong kan fortfarande sluta med fiasko

”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”, lyder ett gammalt ordspråk. Med det i åtanke är det inte läge att kräva något mer efter den här grundserien. FBC Kalmarsund har säkrat andraplatsen i SSL före Falun – ja, FALUN – och nästa vecka, ett år försenat, ska klubben inleda sitt första, historiska slutspel.

Men. Det är två saker som gnagt i mig de senaste månaderna.

1. Filip Forman.

Vem var du egentligen, käre Filip Forman?

I slutet av oktober avgjorde han derbyt mot Växjö i sin första hemmamatch. Knappt en månad senare satte 18-åringen punkt på sin lånesejour med fyra kassar i segern mot Falun. Forwarden levererade 14 poäng på sina sju matcher, under en tidsperiod när hela FBC grundseriepeakade i slutet av den tio höstmatcher långa segersviten.

Man hade ju så gärna velat veta hur resten av säsongen hade sett ut med honom kvar i laget.

Landsmannen Filip Langer sägs redan vara klar inför nästa säsong och han ska, bör, vara ännu bättre sett till meriterna. Det finns ett talangrykte att leva upp till. Sedan får man anta att Forman sitter hemma i centrala Europa och suktar efter en 2022/23-återkomst. När gymnasiestudierna tjeckats (höhö) av.

2. Avsaknaden av publiken.

Uttjatat? Ja. Men jag tänker inte tillåta mig själv att bli van vid det nuvarande läget. Även om det numera är rätt svårt att minnas hur tiden innan storyn om fladdermusen var.

7 mars 2020 kokade Kifab Arena mot Storvreta i FBC:s sista seriematch på hemmaplan. Sedan dess har ett helt (nästan...) publiklöst år passerat. Firma Per Viberg/Patrik Klockare Bäck och övriga har nog slitit sitt hår både en och fyra gånger när man tvingats se alla potentiella intäktsmiljoner retfullt sakta seglat förbi.

Kalmarsund har gjort den här fina säsongen, sin bästa hittills, inför tomma läktare. Läs den meningen igen och försök att inte bli lite nedstämd.

Vilka publikfester som pandemin rånat oss på.

Ett normalt år hade definitivt inneburit lapp på luckan-läge i flera av hemmamatcherna. Det är inte utan att jag känt mig lite privilegierad när jag, tack vare mitt jobb, fått följa den här säsongen på så nära håll.

Halltaket – där tröja #40, #13 och #56 hissas upp framöver? – hade riskerat att lyfta ett flertal gånger. Både vid sena, dramatiska avgöranden, men också efter kontroversiella domslut.

*****

Under lördagen väntar sista seriematchen mot Pixbo innan alla blickar kan riktas mot slutspelsstarten nästa vecka.

Äntligen.

Inför premiären i höstas skrev jag att FBC hade ett gyllene läge att ta nästa steg. Den dörren lyckades man med all tydlighet att öppna. Truppen har verkligen mått bra av kontinuiteten. Poängen har skördats på flera olika sätt, med många som turats om att stå i rampljuset.

Förstafemman har, fortfarande, högst högstanivå, är poängfarligast. Oavsett utgång i slutspelet kommer Marcus Johansson och Simon Nilsson kunna säga att de slutade på topp. Det visade båda senast i onsdags.

Men bästa FBC-femman i grundserien är faktiskt andra, enligt mig.

Ordinarie formationen med Tobias Lindström, kapten Anton Nilsson (som också varit Kevin Björkström-vikarie), Albin Hedstål, Jesper Lindström och Kevin Haglund har varit helt fantastisk i många matcher. De två sistnämnda är just nu på väg att dansa upp till en radarparnivå som håller Kim och Mackan-klass över tid.

I takt med att man utvecklat offensiven har hela femman också konserverat sin effektiva defensiv. Så har inte alltid varit fallet i formation nummer ett.

******

Nu återstår det att se exakt vilka lag som finns i skålen efter slutomgången. Och efter att Storvreta valt först. Det lär bli något av de nuvarande 7-9-gängen Helsingborg, Linköping (mitt tips, om inte Storvreta hinner före) eller Pixbo som väntar i kvartsfinal.

FBC har inte bara skaffat sig hemmaplansfördel i kvarten, utan även i en eventuell semi. Det högst rankade semifinallaget (lär bli seriesegrande Storvreta, ständigt detta Storvreta) möter det lägsta, vilket betyder att det sannolikt blir tvåan Kalmarsund mot trean Falun om båda lyckas passera första slutspelshindret.

Det fina med idrott och slutspel? Att hela den här grundserien inte betyder särskilt mycket i slutändan, mer än den där potentiella ”game seven” på hemmaplan.

De närmaste veckorna, kanske hela vägen fram till 24 april, sätter säsongsrubriken.

En jämn semifinalserie är det minsta som ”krävs” för att det ska bli ett bra betyg, i min bok. Via prestation och ton har klubben puttat upp förväntningarna på en så hög höjd att det rentav kan betecknas som ett fiasko om man brakar ut i kvartsfinal.

Slutspelsrutinen finns i förstafemman. Det är upp till 30 plus-kvartetten att visa hur mycket den betyder – och upp till de andra att motbevisa att erfarenheten faktiskt inte spelar särskilt stor roll.

Klarar truppen av att hålla i, hålla ut och hålla avs... eh, förlåt, hålla fokus och prestera så kan det det här bli en riktigt rolig vår. Falun, en av de två moderna dominanterna, har vacklat den här säsongen. FBC plockade fem av sex poäng i mötena i grundserien och vägen till final för en tredje guldkandidat är sällan mindre svår (sett med relativa glasögon) än just i år.

För en tredje guldkandidat är precis vad Kalmarsund fortfarande är.

Klubben bildades i maj 2011 och kan fira tidigt 10-årskalas med en SM-final i Gävle.

Det vore sannerligen en fest, det. Om än en publikfri sådan.