Efter 43 år som polis: Nu går Thomas Lönnqvist i pension

1958 föddes Thomas Lönnqvist på södra BB i Stockholm och pojkdrömmen var att bli lokförare. Hans far var mycket intresserad av järnvägar och lok vilket påverkade Thomas som kom att fascineras av de stora maskinerna.

Men livet tog en annan vändning då han efter lumpen fick sin första anställning inom polisen som vikarierande kontorsassistent. Tanken var att det skulle bli ett tillfälligt jobb men istället kom han att vara anställd inom polismyndigheten i hela sitt yrkesliv.

– Ibland är livet som ett bananskal. Jag var verkligen lägst i rang och fick ta hand om allt som ingen annan ville göra. Men det var någon som tyckte jag skulle söka till polisskolan. Det var inget jag hade funderat över tidigare men tänkte att jag kunde ge det en chans.

1979 var han färdig polis efter ett års utbildning. Då som nu rådde det brist på poliser och han kom snabbt ut på gatorna i södra Stockholm.

– Vi var ett härligt gäng på polisskolan och jag fick många nya vänner. I takt med att utbildningen fortsatte så kändes valet att bli polis helt rätt.

– Sedan jag var liten har det funnits ett rättspatos i mitt huvud och en ambition att vilja göra skillnad. Min rastlösa själ har också uppskattat det här yrket. Det är omväxlande och det gäller att lösa problem som dyker upp, antingen praktiskt, fysiskt eller psykologiskt.

Efter några år i Stockholm bar det av till Göteborg där han fick jobba i och omkring Nordstan. Det visade sig bli en enformig tjänstgöring där det handlade om att hantera krogbråk, snatterier och fyllon.

Han ville utvecklas och började söka sig därifrån. Valet föll slutligen på Öland och flyttlasset gick 1986.

– Min före detta frus mamma och styvpappa hade precis köpt ett sommarhus här och jag ville inte tillbaka till Stockholm och ingen av oss ville vara kvar i Göteborg. Vi ville till landsbygden och Öland kändes bra. Vi flyttade och tänkte att det alltid löser sig med jobb.

Det fanns inga polistjänster tillgängliga just då på Öland. Till en början pendlade han till Göteborg och sökte under tiden tjänster i Kalmarområdet. Slutligen fick han en tjänst i Växjö där han tillbringade två år, därefter en mellanlandning i Kalmar innan han slutligen fick en tjänst i Borgholm 1995.

Ångrar du flytten till Borgholm?

– Nej tvärtom, det är bland de bästa besluten jag har tagit. Jag tycker om naturen, havet och tycker jättemycket om människorna här.

– Ölänningarna släpper inte in en i första taget men när de väl har gjort det så är de väldigt nyfikna, generösa, hjälpsamma och i allmänhet trevliga, även i jobbsituationer.

Som polis på en liten ort kan jag tänka mig att man ibland känner sig utsatt...

– Varken jag eller min familj har någonsin blivit utsatta för några trakasserier. Vi har blivit mycket väl mottagna på Öland. Jag har hela tiden strävat efter att vara rak och rättvis vilket har gjort mig uppskattad.

En stor del av Thomas arbete på Öland har handlat om att förebygga brott. Det har han och hans kollegor lyckats bra med. Ölandskommunerna uppvisar år efter år mycket fina betyg i olika trygghetsmätningar. De senaste åren har polisens och övriga aktörers förebyggande arbete mot brott lyfts fram allt mer.

– Det har alltid funnits ett förebyggande arbete men har kanske inte alltid synts utåt. I grunden handlar det om att ”jag vet vems pojk du är”. Det innebär att man är synlig i samhället, gör många trafikkontroller, fotpatrullerar på gatorna och polisen kommer till skolorna. Vilket jag och Bo Johansson gjorde mycket när vi jobbade ihop.

– Områdespolis Magnus Areskog har gjort det strålande de senaste åren. Han påbörjade ett viktigt arbete med att bredda det förebyggande arbetet och har bland annat involverat kommunerna. Det är tråkigt att han har slutat nu.

Thomas berättar att förut lastades allt ansvar på polisen men de senaste åren har allt fler insett att det är hela samhällets ansvar att förhindra brottslighet.

– Det består av en hel kedja med början hos föräldrar och syskon ända upp till polismyndigheten. Det arbetet har uppenbarligen fungerat bra, här i närområdet har vi inte haft någon våldsam brottslighet.

Detta trots att det inte har funnits någon polis i yttre tjänst stationerad på Öland sedan 2018. Vilket var en följd av polisens omtalade omorganisation som inleddes 2015.

– De har lovat oss områdespoliser men av olika orsaker har det inte blivit så. För oss som jobbar på Öland har det blivit en stark oro över polisens icke närvaro här. Det högsta vi har på önskelistan är att få hit poliser i yttre tjänst och ska vi tro ledningens senaste ord så kommer det snart att ske.

– Jag är medveten om den goda statistiken här men för att citera er chefredaktörs ledare: ”Alla som betalar skatt har väl rätt till en polis”.

Riskerar brottsligheten att öka här?

– Jag har en oro som lokal polis och boende på Öland men stora delar av ön är exceptionellt tryggt. Vi vill försöka behålla tryggheten och då behövs närvaro av poliser på Öland.

– Mina kollegor i Kalmar är duktiga och ambitiösa men det har under åren blivit mer spontana besök på Öland eller när det av olika anledningar har uppstått problem. Den spontana synligheten i samhället är väldigt viktig och polisarbetet blir mer effektivt om poliserna utgår från Öland.

Thomas har varit polis i 43 år och de åren har naturligtvis innehållit både med- och motgångar. Men överlag är han nöjd med sitt yrkesliv.

– Jag har haft ett bra polisliv där jag har haft många trevliga kollegor och träffat många trevliga människor. Jag är också väldigt nöjd över samarbetet som jag har haft med kommunen och näringslivet.

Nu går han i pension och den kommer till stor del att handla om motion i olika former. Thomas gillar att powerwalka, styrketräna och åka skidor utför.

– Mountainbike är något jag har fått upp ögonen för de senaste åren. Jag vill inte cykla i någon oländig terräng där man hamnar i ett lerbad. Jag gillar att upptäcka Öland via grusvägarna.

– Jag har också en liten badbåt som jag tuffar runt med längs Ölands kust. Jag bor också i en villa där trädgården har vanvårdats i flera år och där krävs det insatser.

Sörjer du att du aldrig blev lokförare?

– Nej det gör jag inte. Den elektromagnetiska strålningen i de gamla loken var inte nyttig. Men jag har en Märklin-bana hemma i källaren som jag fick av min far när jag var liten och den ska byggas ihop någon dag.