Han är näste ölänning att knacka på den allsvenska dörren: ”Känns realistiskt”

Fem dagar efter sin 18-årsdag kastades Sebastian Nilsson in i hetluften när Kalmar FF spelade sin första träningsmatch för säsongen mot mästarna från Malmö. PAIF-produkten klev in som vänsterwingback och gjorde en stark insats mot ett namnkunnigt MFF. Många höjde på ögonbrynen för junioren från Persnäs som imponerade med sitt lugn, passningsspel och aggressivitet i matchen som slutade 2-2 på ett kylslaget Gasten.

– Det kändes lite overkligt att få göra a-lagsdebut där och jag var inte riktigt förberedd på det. Men det var kul att testa sig och se hur jag kunde stå upp mot ett så bra motstånd eller om jag bara skulle bli överkörd. Men jag tycker att det gick bra, säger Sebastian Nilsson.

Sedan dess har Nilsson kontinuerligt fått känna på den allsvenska träningsmiljön.

– Sett över hela säsongen hittills har jag väl snittat en träning i veckan med a-laget. Det går lite i vågor, ibland blir det lite mer och ibland lite mindre.

Till vardags tillhör han U19-truppen, men under säsongen har Sebastian Nilsson fått chansen från start även i U21-laget.

– Där har jag oftast spelat högerwingback, så det har varit lite udda, men det är bara att anpassa sig och köra på, säger den vänsterfotade 18-åringen.

Var spelar du helst?

– I grunden är jag central mittfältare. Men på senare år har jag spelat mest vänsterback och det är väl där jag är som bäst.

Hur är det att vara uppe i elitmiljön kring a-laget?

– Det är kul. De är inte alls fientliga, utan hjälper en och är snälla. Det är en väldigt bra och utvecklande miljö att vara i.

Efter U19-åren är en brytpunkt för juniorspelarna i Kalmar. Därefter flyttas man antingen upp i a-truppen eller tvingas söka sig vidare. Många spelare har gjort resan från KFF till Oskarshamn i division 1 de senaste åren. Nilsson har dock siktet inställt på att ta en permanent plats i KFF:s allsvenska trupp.

– Det är klart att man drömmer om Champions League och sånt. Men det som känns realistiskt är allsvenskan. Jag känner att jag är redo, om jag fortsätter att jobba hårt så är det fullt möjligt, med tanke på var jag är nu och vad jag har gjort.

Om det inte blir Kalmar FF då?

– Fotboll kommer jag alltid spela ändå, men jag vill spela så högt upp som möjligt. Jag får helt enkelt se vad det finns för alternativ då, i så fall.

Vad behöver du förbättra för att nå a-laget?

– Det är väl intensiteten i alla aktioner jag utför, att jag kan göra det på samma sätt som de allsvenska spelarna.

Under årens lopp har Sebastian Nilsson varit på ett flertal landslagsläger, varav det senaste i Göteborg förra året. Däremot har det ännu inte blivit några landskamper ännu för 18-åringen som bor i egen lägenhet inne i Kalmar.

– Jag flyttade för ett och ett halvt år sedan. Det är ganska skönt, men maten och sånt behöver jag ju fixa och greja med själv. Men det gäller att hitta rutiner.

Innan flytten till fastlandet spenderade föräldrarna och PAIF-profilerna Daniel och Johanna Nilsson många timmar i bilen tillsammans med sonen fram och tillbaka till KFF-träningarna från hemmet i Köpingsvik. Redan när han var 14 år tog han steget över till KFF.

– De har ställt upp på ett fantastiskt sätt. Men de är nog bara glada över att jag får spela fotboll och göra det jag vill.

Trots framgångarna i Kalmar FF och kallelser till landslagsläger har Nilsson inte glömt bort var han kommer från. Han medger att han har bra koll på den öländska fotbollen i allmänhet och moderklubben Persnäs i synnerhet.

– Vi brukar åka och kolla på matcher då och då. Det är ju det man växt upp med och det är samma lirare som gnuggar på år ut och år in.

Vad betyder Persnäs AIF för dig?

– Jättemycket såklart. Det var ju där allt började och jag har ju sett alla spelare som varit där. Isak, Robin och Albin Olsson var ju mina stjärnor när jag växte upp och spelarna jag såg upp till då.

Du gjorde ju en snabbcomeback på ett futsalkontrakt i moderklubben under PAIF-cupen för två år sedan. Hur var det?

– Magiskt roligt. Man är ju uppväxt med den cupen och jag hade aldrig spelat den innan. Det var bara att kötta och det älskar jag verkligen. Sedan gick det ju ganska bra, vi var jättenära att nå slutspel i huvudturneringen och slog även Persnäs förstalag, säger Nilsson, som spelade i andralaget den gången.

Kan det bli en återkomst till Solvallen i slutet av karriären?

– Hundra procent. Det kommer det definitivt bli.