Insändare: Kall och hård attityd mot unga
Attityden ute i samhället och på internet är hård och i många fall kall mot oss unga. Ingen av oss är blinda inför det faktum att det pågår skadegörelse och andra brottsliga handlingar runtom i vår kommun. Men när minoriteten tillåts representera majoriteten uppstår en orättvis och felaktig bild av de som sköter sig. Oftast pratar man om barn och unga som ett fenomen. Man har så fullt upp med att prata om oss, att man glömmer bort att prata med oss.
Det är en självklarhet att människor blir frustrerade när de får sina brevlådor förstörda, när de inte får sova på nätterna och blir utsatta för annan skadegörelse på hus och ägodelar. Vi är många som delar er frustration, vi står inte bakom det som sker och har skett. Just nu befinner sig samhället i en uppdelad generationsklyfta, vi behöver kliva ur våra skyttegravar och mötas i dialog. Det är först då vi kan upptäcka att vi har saker gemensamt!
I Mörbylånga kommun finns det 2 516 folkbokförda unga mellan 10-26 år. Hundratals unga i tonåren som alla är egna individer, unga människor som individuellt ska stå för sina egna handlingar. De unga som inte begår brott ska inte behöva lida för andras misstag. En kollektiv bestraffning som endast godkänns när den appliceras på den yngre generationen. Ingen annan generation klumpas ihop på samma vis. ”Ungdomarna är i farten igen.” Nej, för hade ALLA ungdomar nu varit i farten och varit kriminella så hade vi legat riktigt risigt till.
Just nu pågår i många fall något som kan liknas en häxjakt på de motorburna unga. Ingen kan undgå nyheterna om de som kör för fort eller gör andra snedsteg. Men även i denna debatt tillåter vi en minoritet representera majoriteten. De allra flesta vill köra, meka och dela med sig av sitt intresse. Dessa unga hamnar nu i skuggan av de som begått omoraliska handlingar. Vi behöver lyfta det som är positivt, vi behöver uppmuntra de som sköter sig att stå upp och säga ”vi står inte bakom det där”. Samtidigt som vi behöver bemöta de som inte sköter sig och få dem att förstå att det inte är okej.
När rädsla uppstår kan den sekundära känslan förvandlas till frustration och i vissa fall även ilska.
Men kom ihåg att ta ett steg tillbaka och fundera över hur du själv hade velat bli bemött. Med ilska eller med vänlighet och respekt?
Fundera över om det verkligen är nödvändigt att dela din frustration på sociala medier. I många fall kan man ta det direkt med personen eller personerna det berör. Att skriva arga inlägg är som att hälla bensin på en redan vilt flammande eld. Ilska föder ännu mer frustration, som i sin tur göder den redan växande polariseringen. Vi måste sluta prata OM varandra, och börja prata MED varandra.
Till er vuxna som känner sig uppgivna och frustrerade, vi är många som vill att detta får ett slut. Men vi behöver ert stöd och respekt. Och till er unga som känner er missförstådda, misstrodda och felaktigt behandlade. Det finns många som tror på er, som ser och som vill hjälpa er nå fram. Ensam är inte starkast, vi gör det tillsammans!
Emilia Gustafsson
